Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingemo källa och offerlund» i Dala socken i Västergötland, uppkallad efter S:la Ingemo,
ett i övrigt okänt bggdehelgon, hade 1671 detta utseende — enligt en teckning av J.
Hartling i J. Peringskiöld, »Minningsmårken» IX (handskrift; Kungliga biblioteket). Till
vänster synes den av en överbyggnad skyddade, korskrönta källan, till höger den av en
stenmur inhägnade lunden, i vars mitt ett fanprytt kors år planterat (jfr den å sid. 119
återgivna bilden ur »Suecia antiqua»). En alldeles samtida skildring i ord omtalar, att
midsommarnatten dr 1671 »var där folk med skabboge och blinde Håst-Creatur, att the ther
för creaturen ofrade, en dhel av folket blotta sig och tvetta sin heela kropp och taga vatn
i flaskor hem med sig». Vid tillfället i fråga, dd liksom under »Pingstdag och
Midsommarnatt, jemvel Pedersmässenatt etc.» många voro församlade, sjöngs »thenna afgudiska
och vidskepliga bön»:
»Förthenskul är jag kommen hijt,
Sökja hjelp med största flijt
Wijd dhenna lund och hälsos brun,
Som många gjör sund.
Thess heliga vatn jag dricker in,
Sd och bestryckes skadan min.
Med knäfall för sancte Ingemos kjell,
Gör jag min bön i thenna qvåll.
Och hoppas på dhe heligas nddh,
Af hvilken vist hjelpen kommer ifrån.
Tree resor rundom går jag kring,
Mitt lilla offrar i thenna ring.
Nedlägger jag tacknemblig,
Och beder the Idtha behaga sigh
Min sorg at lindra dag från dag,
Min lust at komma i förra lagh.»
och den tycks också ganska tidigt ha utrotats, om den än i viss mån
ersattes av fosterfördrivning och hemliga barnamord.
Vårt land blev katolskt, och den katolska kyrkan har alltid haft namn
om sig att vara tolerant, när något kan tänkas vinnas genom toleransen.
Särskilt under kyrkans första tid var det nog i detta fall ett »både-och»,
i det man var mycket bestämd i fråga om vissa mera framträdande
företeelser, tolerant däremot i fråga om det mindre märkbara. I stort sett kan
man nog säga, att kyrkan var intolerant beträffande den officiella hed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
