Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
protestantiske ärkebiskop beror som sagt dels därpå, att brevet är så typiskt
för honom och hans tid men också därpå att brevet illustrerar två skilda
metoder, varmed kyrkan bekämpat folktron. Den ena och den man i
allmänhet följt beskriver, ofta mycket utförligt, och fördömer och förbjuder
sedan det sålunda beskrivna. Den vägen var tydligen Olaus Petri inne på,
även om hans inriktning härvidlag samtidigt bestämdes av hans kända
historiska intresse. Den andra metoden går ut på att förtiga och icke låtsa
om det man bekämpar, och som klok pedagog följer Laurentius Petri
åtminstone delvis denna, när det gäller källkultens utrotande — även om brevets
senare hälft också talar om positiva åtgärder, predikningar och förmaningar.
Ganska snart efter den gamle kungens död fick emellertid den unga
kyrkan stora svårigheter att utstå under den katolskt sinnade Johan III.
Striden mot den dolda eller öppna papismen upptog krafterna, och först
Uppsala möte 1593 avgjorde slutligen den striden. Kyrkans främsta
representanter och den världsliga makten representerad av hertig Karl enades där
gentemot katolicismen, som redan började kännas som en främmande lära.
Att hertigen ej i allo delade prästerskapets åsikter i fråga om lärans
detaljer utan hyste böjelse för kalvinismen betydde härvid föga. Efter denna
protestantismens seger kunde kyrkan på allvar börja sin folkuppfostrande
gärning i sträng luthersk anda. Ortodoxiens tidevarv går in, och i dennas
folkuppfostran ingick även ett fortsatt målmedvetet utrotningsarbete av den
hedendom, som den nedärvda folktron utgjorde. Det förefaller också, som
om de upprörda förhållandena — ej minst på det kyrkliga området — under
1500-talets senare del skulle gett ökad näring åt allsköns övertro och
särskilt då den demonistiskt färgade. Så ägde t. ex. under 1500-talets sista
årtionden häxprocesser rum i Stockholm, Västerås samt Umeå m. fl.
ställen.
Häxprocesserna bära ju oförtydbart vittne om, att man nu med kraft
tog itu med att skapa en sträng kyrkotukt. Ärkebiskop Abraham
Anger-mannus företog själv under åren 1596—97 en beryktad visitationsresa
genom flera stift, överallt ransakande och dömande. Protokollen omtala, att
även folktron fick sin beskärda del under denna resa, vilken ju till slut
avbröts genom hertig Karls åtgöranden.
Ärkebiskopen var givetvis ej ensam i kampen mot folktron, utan tvärtom
ålades på Uppsala möte biskoparna i gemen att ej försumma denna sak.
Under de visitationer, som påbjödos i 1571 års kyrkoordning, skulle de
efter-forska tillståndet ute i församlingarna och göra sig underrättade om huru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
