Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krav. Handel och näringar hade under sådana förhållanden svårt att få
något uppsving. Gustav Adolf kallade också vid ett tillfälle städerna för
»handelslösa, ruttna och kullrivna».
Då städerna tydligen icke av egen kraft kunde åstadkomma någon
bättring, måste statsmakten ingripa, vilket här föll sig desto naturligare som
det låg i statens eget intresse, att dess stadspolitik så effektivt som möjligt
befordrades. Grunden till en ny ordning för städerna ur ekonomisk
synpunkt var ju redan lagd genom en för samtliga rikets städer gällande
lagstiftning — de förut omnämnda handelsordinantierna och
handelsordning-arna. Det gällde nu framför allt att beträffande städerna genomföra en
nödvändig reform även ur administrativ synpunkt. Även härvidlag syftade
man till en rikslagstiftning för att genom enhetliga bestämmelser undvika
motsättningar städerna emellan och samtidigt göra stadspolitiken mera
effektiv.
Till att börja med har man givetvis känt behovet av att lägga en fast,
allmänt rättslig grund för de svenska städerna. Rättslig norm för dessa var
ännu den medeltida allmänna stadslagen från Magnus Erikssons tid. Den
utkom nu av trycket 1618 med Gustav Adolfs stadfästelse och gällde till
allmän efterrättelse, »till dess att vi med deras som vederbör samtycke den
hava låtit överse och förbättra». En dylik revision kom dock aldrig till
stånd, och stadslagen gällde liksom den ungefär jämngamla landslagen ända
till 1736. Men den gamla stadslagen i dess medeltida former var ju i
viktiga partier för länge sedan föråldrad. Särskilt gällde detta städernas
styrelse och förvaltning, ett område, som var av alldeles särskild vikt för
statsmakten i dess bemödanden att driva fram städerna och påskynda deras
uppblomstring i anslutning till den redan i den nya handelslagstiftningen
för städerna manifesterade ekonomiska politiken. På denna punkt var
emellertid stadslagen helt efterbliven, och här måste en genomgripande
revision företagas.
Det skedde också i det omfattande förslag till en om- och nydaning
av stadsförvaltningen, som brukar benämnas »1619 års stadga om städernas
administration». I förslagets ingress motiveras den nya stadslagstiftningen
i bl. a. följande ordalag: »Så have och tiderne sig förändrat, och våre
grannars och naboers villkor, nu övlige handel och vandel sig således skiftat,
att Vi för det omgänge skull, den ene nation haver och måste hava med den
andre, ock så nödgas i någer måtte Oss därefter att bekväme; vårföre have
Vi låtet översi Sveriges stadslag och vars och ens stads särdeles privilegia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
