- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 4. Den yngre Vasatiden /
212

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att kontrollera silverhalten i de utförda föremålen. Åldermansrankan på
äldre silver är spåret av det prov han därvid tog för kontrollen.
Skyldigheten ålåg åldermannen ända till år 1752, då den övertogs av staten genom
kontrollverket. Likartat var förhållandet hos kanngjutarna. Föremål som
icke kunde godkännas förstördes utan förbarmande. I skomakarnas ovan
omtalade skrå omnämnes inom ämbetet läderskådare och skoskådare. I
varje fall den senare torde ha haft att utöva kontroll av utförda arbeten.

Att ämbetena som helhet på detta sätt svarade för mästarnas arbeten,
var en av deras motprestationer mot de dem tilldelade privilegierna.
Ämbetet skulle också svara för att tillräckligt med varor skulle finnas till
skäligt pris; det senare bestämdes genom särskilda, fastställda taxor.

Privilegierna inneburo, att ämbetets medlemmar ensamma ägde att
utöva ämbetet. De voro även ensamma om att få sälja sina alster. I
glasmästarnas skrå (från 1585) stadgas, att även handeln med fönsterglas i mindre
partier tillhörde ämbetet, oaktat det icke framställdes av glasmästarna. Detta
har med ett ord kallats skråtvång. Undantagna från skråtvånget voro
konungens och adelns hantverkare, s. k. försvarskarlar, samt vissa
hantverkare på landet, gärningsmän.

Mästaren eller, som det äldre namnet var, ämbetsmannen skulle för att
få utöva ämbetet även vara borgare, d. v. s. ha vunnit burskap. I
skomakarnas skrå (det finns en förordning redan 1437) uttrycktes detta på följande
sätt: »Item ingen må hava öpet vindöga [salubod] för än han haver
burskap vunnit». Dessförinnan måste han dock ha blivit förklarad mästare.
I samma skrå säges: »Item ingen må varda sin egen man för än han haver
tjänt ett år här i kompanit utan han haver varit sin egen man i androm
stadum eller å landet och då skall var och en göra sina mästar skor».

Mästarskorna voro skomakarnas mästerstycke, de utgjordes av sex olika
slag och skulle göras av en hud. Mästerstycket skulle utföras under
kontroll och därefter granskas och godkännas. Då detta var gjort, skulle han
hålla frukost för ämbetet »med 4 rätter med skinka grytstek och kok med
salt och vatten och stek och en tunna öl». Utöver frukosten skulle den
nyblivne mästaren även giva en mästartunna vid första »dryck» efter det han
upptagits i ämbetet.

Tillvägagångssättet vid mästerblivandet sådant det här skildrats har
även under senare tider varit detsamma. En viss tid som gesäll,
mästerstyckets utförande, vinnandet av burskap och hållande av mästaröl samt
erläggandet av en viss avgift till ämbetet skulle ske i nämnd ordning. Dess-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 02:31:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/4/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free