Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bryta upp ur läger och marschera och äntligen huru de utur marschen med
ordning skola träda i slagordning». Denna förordning föreskrev även, att
regementena, när de voro hemma, skulle ha sina vapen, krut och lod i
förvar på någon fästning, men att varje kompani skulle hava gevär och krut
för ett korpralskap vid närmaste kyrka, så att soldaterna kunde något övas
varje kyrkodag.
MED PIK OCH MUSKÖT.
Det mål, som uppställdes, när krigsmakten drog i fält, var främst att
»vålla fienden avbräck» och plundra hans land. Härigenom skulle man
hindra fiendens företag. Den defensiva tanken är förhärskande. En
inryckning på fiendens område åsyftade att skaffa underhåll för trupperna och
skona eget land. Då en landsända var utsugen, flyttades kriget till en annan.
»Mörda, bränna och slå ihjäl» hette det allt som oftast i den instruktion,
som konung Erik utfärdade till sina överstar, då de befalldes draga på
plundring in i Halland. Hade kunskapare försport, att de danske ärnade
sig in över gränsen, kallades allmogen upp att fälla bråtar på vägarna,
påskynda rågbärgning och tröskning och föra husgeråd och boskap längre
upp i landet. Där krigshopen drog fram, fann den gårdarna öde och fälten
avbrända. Genom fästningsbesättningar hade den försvarande möjlighet att
göra inkräktaren rätten stridig. Därför komma många av Vasatidens
krigsföretag att röra sig om fästningarna. Stridsverksamheten får karaktär av
långa belägringar för att hungra ut besättningarna, brand- och
bräschskjutning, stormning samt blodbad, om stormen lyckades.
För truppernas underhåll var man i stor utsträckning beroende av betet
för hästarna. Sommaren blev också den tid, under vilken rörliga
operationer mest kommo till utförande. Men vinterfälttågen voro därför alls ej
sällsynta, och framforslande av artilleriet, vilket sommartid erbjöd stora
svårigheter, var lättare på vinterföret. När organisationen vunnit sådan fasthet,
att folket ej utan vidare drog till hembygden efter lägenheterna, förlädes
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Till de på Gustav II Adolfs tid använda musköterna
hörde i regel en stödgaffel — de voro i allmänhet ganska tunga, upp till cirka 5 kg., och
avfyrandet var inget ögonblicksverk. De präktiga musketeraretyper den tyske, länge i vårt
land verksamme konstnären J. F. Lemke här återgett i ett par versioner å en skiss,
säkerligen direkt efter naturen, tycks emellertid inte begagna någon rfdrket» — skjutställningar
utan begagnande av sådan förekommo också, ävensom lättare musköttyper, till vilka gaffel
ej behövdes. — Rödkritteckning. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
