Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förkovra arvet. Men tiden var ond. Inre och yttre strider uppstodo; först
med Karl IX :s trontillträde vid riksdagen i Linköping år 1600 kan den inre
ställningen sägas vara konsoliderad, och under den period, som
Vasadyna-stien därefter regerade, var landet snart sagt hela tiden hårt engagerat i
yttre krigiska förvecklingar.
Av naturliga skäl borde detta ha utgjort ett hinder för all industriell
utveckling. Så var emellertid ej fallet.
Den starka press utifrån, som vårt land utsattes för i militärt avseende,
framtvingade sålunda inom de egna gränserna en produktiv verksamhet,
som med en modern term kallas krigsindustri. Då det gäller att utreda
frågan om vår industris uppkomst och första period, måste man inse det
förhållandet, att det ytterst var en allvarlig statsangelägenhet, en bister
nödvändighet, som är att räkna som den avgörande faktorn. Den verksamhet,
som inom kort skulle utvecklas till stordrift, kom till stånd på order eller
initiativ från högsta ort.
Självfallet kom jämsides med den för krigföringen avsedda produktionen
mycket snart en tillverkning för de normala, civila behoven — det är dock
ingalunda sagt, att denna senare uppstått i paritet med eller som en följd
av den förra. Hantverkets så småningom skeende övergång till industri är
ett allmänt europeiskt tidsdrag. Krigsindustrien hade emellertid, jämförd
med annan industri, på denna tid ett betydligt försprång, den för all
industriell verksamhet nödvändiga förutsättningen att äga en konstant
avnämare: hären i fält.
Även om armén i många avseenden fick klara sig själv, utgjorde dock
leveranserna från hemorten den stomme, utan vilken den kontinuerliga
jämvikten hade varit svår att upprätthålla. Här inträder som ett lyckligt
moment Gustav II Adolfs organisatoriska talang och
centraliseringssträvan-den. Enhetligheten i arméns utrustning och beväpning var en styrka, som
lätt inses; att någon egentlig uniformitet i dessa avseenden dock endast
delvis kom till stånd är känt. För den militära hemmaindustrien voro
dessa strävanden emellertid av stor betydelse.
En stridande armé behöver i materiellt avseende först och främst vapen
och ammunition, vidare lämplig beklädnad samt slutligen proviant och
furage. Det visar sig vid en närmare undersökning, att anskaffningen från
Sverige av dessa förnödenheter under Gustav II Adolfs tid skett
proportionsvis just i nu nämnd ordning. I bevarade rustkammar- och
arméhandlingar kan man ännu noggrant avläsa, huru regementscheferna i stora mäng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
