- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 4. Den yngre Vasatiden /
264

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de smeden Per Olsson — som bl. a. smidde harnesk — sin verksamhet. Vad
vore naturligare, än att hertig Karl ville upprätthålla dylika traditioner? Med
dennes insats må vara hur som helst. År 1624 erhöll i varje fall den från
Bremen inflyttade Carsten Otter privilegier på faktoriet. Svårt var det emellertid
att anskaffa ett tillräckligt antal yrkesskickliga smeder. Så kom en kunglig
resolution om inflyttningen 1630. Då den inom föreskriven tid ej åtlytts,
ut-togos 25 av smederna till knektar — därefter aktade man sig väl att vidare
tredskas. De små gårdarna såldes, och efter denna och liknande aktioner
kunde äntligen örebroborgmästaren år 1642 rapportera, att han »med skäligt
tvång» ökat invånarnas antal med 60 hantverkare och 600 [skall sannolikt
vara 60] hushåll av faktorismederna. Som framgår av denna händelse, var
det typiskt för tiden att koncentrera yrkeskunnigt folk — det var ej endast
smederna det gällde — till städerna. Förutom främjandet av ett tämligen
rigoröst skråväsen var denna centralisering av hantverksskickligheten det
medel, varmed de maktägande under yngre Vasatid ansågo sig kunna få
den inhemska industrien på fötter. Vad vapentillverkningen beträffar,
förslog nämligen ej den redan företagna centraliseringen till Arboga och
Eskilstuna långt.

Bakgrunden för denna Örebroepisod och privilegierandet av de
ovannämnda faktoristäderna är sålunda ett kungligt plakat av 15 februari 1620,
vari förordnades, att samtliga kronans smeder, som ägde hemman, skulle
avträda dessa och inflytta till de städer, som skulle bliva dem anbefallda.
Orsaken härtill var framför allt, att de statliga representanterna, d. v. s.
faktorerna, genom en dylik koncentration av verksamheten på ett mera
effektivt sätt skulle kunna utöva en kanske många gånger nödvändig
kontroll, och så skulle »vårt och kronones arbete desto flitigare drivet och
förrättat bliva». Liksom smederna i Närke tvingades in till Örebro, tvingades
kronans smeder i Småland och Västergötland att inflytta till Jönköping,
och de, som arbetade i Östergötland, befalldes till Norrköping. Faktorerna
i dessa nybildade industricentra voro mäktiga herrar. Såväl fogdar som
kungens befallningsmän och t. o. m. ståthållarna påbjödos från högsta ort
att på allt sätt bistå dem i deras riksgagnande gärning — »med makt och
myndighet» skola tredskande smeder efterhållas och bringas till lydnad.
Att så även skedde ha vi redan erfarit. Emellertid bör tilläggas, att någon
ekonomisk orätt ej torde ha begåtts mot smederna; i varje fall försökte man
att i möjligaste mån undvika ett dylikt förfarande. I ersättning för deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/4/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free