Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vapenleverantörer. Snart nog förlädes emellertid själva vapentillverkningen
till Sverige. Sålunda var det Louis De Geer, som var förlagsgivaren, då
hans landsman Willem De Besche 1618 arrenderade Finspång. Detta bruk
torde redan från början varit avsett för vapenproduktion. Från 1620 finns
emellertid en uppgift, att järnkanoner exporterats till Amsterdam från
Finspång och att dessa voro av mycket god kvalitet. Det var också
kanontillverkningen, styckegjutningen, som skulle bliva huvudproduktionen vid
detta bruk.
Redan under slutet av Gustav Vasas regering hade kanongjutning ägt
rum inom landet. Gillius Packett, som inkallats 1554 från Danzig, var
verksam inom denna gren av vapenindustrien ännu mot 1500-talets slut.
Emellertid var vid Gustav II Adolfs trontillträde det svenska artilleriet omodernt.
Med hjälp av inkallade utlänningar, framför allt nederländska officerare,
som efter frihetskrigets slut 1609 gärna ställde sig till förfogande, införde
Gustav II Adolf nya typer. Behovet av artilleripjäser var dock starkt, och
med stor tillfredsställelse, sannolikt för alla parter, utdelades 1622
privilegium för bruken på Finspång, Österby och Västervik att ensamma gjuta
järnkanoner. Emellertid hade ledningen vid de båda sistnämnda företagen
svårigheter att fullgöra sina med kronan överenskomna leveranser, varför
deras rättigheter efter några år drogos in. 1637 erhöll De Geer, som tio år
förut överflyttat till Sverige och i samband därmed öppet framträtt som
De Besches kompanjon, Gustav II Adolfs öppna brev, att — vid sidan av
riksmarsken Jakob De la Gardie, »som för detta är privilegierat, stycker
vid Julita bruk att låta gjuta» — under tio år ensam svara för
tillverkningen av järnkanoner; privilegiet förnyades därefter för ytterligare en
period av fem år. Gjutning av bronskanoner skedde vid kanongjuteriet i
Falun. År 1639 överenskom kronan med Johan Trotzig därstädes att leverera
900 skeppund stycken pr år.
Louis De Geer hade emellertid under tiden haft företag betydligt
vidlyftigare än kanonleveranserna. Järnkompaniet, som under Carl Bondes
ledning 1626 övertagit samtliga faktorier inom riket, misslyckades enligt
Gustav II Adolfs åsikt i att snabbt och effektivt fullgöra sina skyldigheter
till kronan. Efter diverse transaktioner lyckades det därför mycket snart,
redan följande år den 27 april, Louis De Geer att på sig låta den ofta otålige
konungen överflytta kompaniets alla rättigheter. Ett detaljerat kontrakt
uppsattes, och vid midsommartid samma år övertog De Geer ledningen av hela
den svenska faktoriverksamheten. Samtidigt härmed kan man konstatera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
