Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler, som ens tillnärmelsevis kunde jämföras med dem, som långvariga krig
nödvändigtvis måste framkalla. Vidare var självhushållningen ännu långt
ifrån helt avskriven; det svenska folket i genien levde alltjämt under små
förhållanden. Vad som fordrades av det burgnare, mera pretentiösa skiktet, t. ex.
beträffande dräkttyger, galanterivaror, vissa husgeråd o. d., var kvantitativt
av så ringa betydelse, att ett behov av stortillverkning fördenskull ej
förelåg. Som redan framhållits, var det egentligen först med Gustav II Adolfs
polska och tyska krig samt de härigenom skapade kontinentala
förbindelserna som en inhemsk industri av annan karaktär än den för krigsändamål
erforderliga uppstod. Som en dominerande faktor spelade härvidlag även
en väl planlagd näringspolitik in samt slutligen kanske också det
förhållandet, att svenskarna alltmer blevo medvetna om sitt lands maktställning
och vad denna krävde.
Den sida av svensk tillverkningshistoria, som i detta sammanhang skall
beröras, är det svårt att ge en allsidig bild av. Man saknar beträffande
denna den för krigsindustrien typiska företeelsen, att leveranser, likvider,
yrkesmän o. s. v. ordentligt uppförts i statens räkenskapsböcker, tack vare
vilka man medelst systematisk forskning åter kan klargöra
händelseförloppet. Fredsindustriens kunder stodo i huvudsak att finna hos den stora
allmänheten, och endast sällan har denna efterlämnat några
dokumentariska uppgifter som vägledande. Endast i den mån industrierna haft med
staten att göra, det vill säga vid utdelandet av privilegier och
försträckningar, vid leveranser och dylikt, kunna säkra belägg nås i kronans
handlingar.
GLASTILLVERKNINGEN.
Den äldsta verkliga industri inom landet, som ej tjänade kriget, var
glasframställningen. Enligt vad som hittills framkommit, var det under
slutet av Gustav Vasas regering, som en dylik för första gången kan
påvisas. Den 1 december 1556 ger Gustav Vasa en skriftlig befallning om
bistånd till två venetianska glasmakare Rochio Brio och Andrea Niqvedo,
vilka under de följande åren tämligen ofta förekomma i dokumenten. De
voro verksamma på Norrmalm i Stockholm. Tyvärr finnas emellertid från
deras hytta inga föremål bevarade till vår tid.
Större är kännedomen om den glastillverkning, som förekommit i
Nyköping under den tid hertig Karl residerade på Nyköpingshus. Redan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
