Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi sågo vidare huru musköt- och pistolpipor utborras och slipas ut- och
invändigt, samt huru det tunnaste mässingsblecket [rullmässing], som man
kunde tro vara av guld, poleras och hoprullas för användning till beslag
och andra finare arbeten.
Underbart var framför allt att se, huru vattenströmmen genom täckta
rännor leddes in i verkstäderna, och huru de utsipprande vattendropparna
stelnade till kristallklar is, under det att den skummande forsen, inträngd
mellan klippor och hjul, liksom vredgades över de hinder, som ställde sig
i dess väg. Men med tillfredsställelse iakttog man, huru vattnets och eldens
motsträviga krafter betvingades genom människans konstfärdighet och
förmåddes att frambringa för henne nyttiga ting».
KLÄDET VÄVES I SVERIGE. STÄRKELSE OCH SOCKER
BÖRJA FRAMSTÄLLAS.
Den i vår tids Sverige så omfattande textilindustrien kan räkna sina
anor i rakt nedstigande led till de vantmakerier, d. v. s. anläggningar för
tillverkning och färgning av kläde, vilka anlades i början av Gustav II Adolfs
regering i Uppsala, Nyköping, Arboga och, vilket blev betydelsefullast,
Jönköping. Gå vi ännu längre tillbaka i tiden, finna vi, att redan Gustav Vasa
infört klädesvävarkonsten i landet. Sålunda påbjuder han 1545 tillverkning
av »sådane redskap som then vantmakere till sitt arbete behöver». Något
senare påträffa vi bl. a. en Peder Vantmakare, vilken åren 1564—65 nämnes
som innehavare av ett vantmakeri på Strömserums gård i Kalmar län. Att
dennes verksamhet i viss mån verkligen haft karaktären av industri visar
den personal på 10 arbetare, som voro i hans tjänst. Det är dessutom känt,
att Peder levererat förhållandevis stora kvantiteter »castellholmiskt»,
»rostocker» och »brabandskt» kläde. Men även om man kan påvisa flera
enstaka fall av klädesvävnad före Gustav II Adolfs tid, kan man dock
fördenskull ej tala om någon klädesindustri i Sverige förrän under 1600-talets
början.
Det är helt naturligt, att myndigheterna haft sin uppmärksamhet riktad
på den betydande import av det dyrbara klädet, en ofrånkomlig
nödvändighetsvara, som alltjämt ägde rum under de första åren av Gustav II Adolfs
regering. Som tidigare framhållits, gällde klädesbehoven ej minst armén,
även om den civila befolkningen konsumerade avsevärda kvantiteter. Som
ett nytt led i den nya industriella expansionen lät konungen nu således —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
