Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detalj ur Carl Carlsson Gyllenhielms bisättningsprocession i Strängnäs 1651. Gravyr av
Johan Sasse. I tåget föras bland annat den avlidnes rustning (7), livhäst (8), banér (9)
samt begravningsvapen (11). Efter kistan följer en kavaljer med de bojor riksamiralen
burit under sin långa fångenskap i Polen (li) samt sorgefanan (IS). 1 slädarna nederst
följa drottningarna Kristina (21) (omgiven av tolv drabanter) samt Maria Eleonora (22).
Kungliga biblioteket.
hjälpande vid hennes sida samt har själv att årligen leverera henne 40
kläd-ningar. På samma linje, med upprepade beställningar av dräkter i Paris,
fortsätter Karl X. Hans garderob finns till stor del bevarad i
Livrustkam-maren med 30 rikt broderade dräkter. För praktklädernas del är det även
här kröningen (1654), som varit den främsta anledningen. De ge exempel
på hur modet vid denna tidpunkt hunnit att ytterligare framskrida:
kortare ärmar med uppslag samt öppna, korta byxor; vidden på dessa är nu
så betydlig, att man anser sig tvungen göra underbyxan i samma färg.
Som överplagg förekommer en ärmlös kappa eller också en vid, halvlång
rock med ärmar, s. k. kassack (jfr bilden av montern sid. 307).
I några otympliga processionsgravyrer av Johan Sasses hand (se bild
ovan och å sid. 115) får man en klar föreställning om modets fasta grepp
om den svenska överklassen. En viss uniformeringstendens är märkbar; i
dessa små figurer synes all volym genomgående ha åkt ned till knäna.
Karl X Gustavs dräkter övertyga om att porträttens magnifika utstyrsel
inte är någon målarfantasi. Dyrbara silke- och guldbroderier täcka ofta
dräkternas yta. Deras tillbehör äro i garnityr, d. v. s. i samma färg och
mönster, sålunda kunna knäband, skorosor och kanoner, handskar och
ge-häng, ja även värja och sporrar ansluta sig till dräkten i övrigt. Det är,
under dessa år vid 1600-talets mitt, ett lyxbehov utan like, som gör sig
gällande och som trots rikets nyförvärvade krigsvinster kunde bli åtskilligt
betungande. Man kan förstå, att mången hederlig svensk lantjunkare kunde
känna sig betänksam inför allt detta fransyska bjäfs. Johan Ekeblad har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
