Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sörjande karyatider d baldakinen till gravmonumentet i Uppsala domkyrka över det vid
Linköpings blodbad dr 1600 halshuggna riksrådet Gustaf Banér och hans hustru Kristina
Sture, död 1619. Arbetet är daterat 1629 och signerat av mästaren, Aris Claeszon från Haarlem.
Heinrich Wilhelm ofta svulstig och schablonmässig, men beträffande
behandlingen av det dyrbara material, vari han med förkärlek arbetade,
nämligen marmor och alabaster, uppvisar han en förbluffande teknisk
färdighet, som ibland stegras till ren virtuositet. Han var — som många av sina
yrkesbröder — både arkitekt och bildhuggare. Denna kombination av olika
färdigheter var typisk för tiden. Under åren från 1646 till sin död 1652
ledde han sålunda i spetsen för sina »hamburgske geseller» — en hel liten
tysk koloni — arbetet vid det stora Riddarhusbygget i Stockholm. Men
jämsides med denna sin egentliga huvuduppgift utförde han en mängd
praktfulla gravar och epitafier, till största delen avsedda för rikskanslern
och medlemmar av dennes släkt. Till Heinrich Wilhelms viktigaste
bevarade bildhuggararbeten höra en rad epitafier över Axel Oxenstierna själv,
hans hustru, barn och föräldrar i Jäders kyrka i Södermanland, ett
gravmonument över rikskanslerns broder, riksdrotsen Gabriel Gustafsson
Oxenstierna, herre till Tyresö, samt ett dylikt i Stockholms Storkyrka över den
kände diplomaten Johan Adler Salvius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
