Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
romersk dräkt med buskprydda hjälmar, lansar och svärd. Högt över det
ärggröna koppartaket höjde sig slutligen tornspirorna med sina figurprydda
flöjlar — ryttare och sjöjungfrur — i glänsande förgyllning.
Det inre stod ej det yttre efter. Förmedelst dyrbara »skårstenar» av
sandsten eller marmor med konstnärligt huggna figurer uppvärmdes de
stora salarna; färgrika dekorerade bjälktak omväxlade med i stuck
modellerade prakttak i »store gipzsahlen», medan målarna fått utveckla all sin
förmåga i stora plafonder med scener ur den klassiska mytologien, där
ämnen, hämtade från antikens gudavärld och den »romerske historien»,
exemplifierade höga föredömen från en svunnen, heroisk tidsålder.
En hel stab av konstnärer och konsthantverkare levde och arbetade här
i åratal för att skapa en bostad av i sanning yverborna mått åt fältherren
och en praktfull omramning för de lysande fester, som här gåvos till den
unga drottningens ära. Och icke minst för de många bild- och
stenhuggarna — Didrik Blom, Henrik Damer, Hans Kriessen m. fl. — som här lade
ner all sin konst på palatsets utsmyckning, var detta en plantskola av
största betydelse. Palatset stod färdigt omkring 1642.
Ehuru liknande företag, om också icke av fullt så magnifik natur, voro
i gång överallt i landet, så var dock Makalös, näst Kungliga slottet och
Riddarhuset, det förnämsta och betraktades även så av en häpen och
beundrande samtid. Till de större adelsbyggena i landsorten räknar man t. ex.
Axel Oxenstiernas Tidö och något senare Karl Gustaf Wrangels Skokloster.
DÖDENS TRIUMF.
Men viktigare än allt detta var dock för dåtidens stormän att även efter
döden få fortleva i ett glorifierat minne. Det var mångas, ja, de flestas
hetaste åstundan att genom en huggen gravsten, ett epitafium på
kyrko-väggen eller ett ståtligt gravmonument hävda sin personlighets berömmelse
för evärdlig tid. Också här kommo bildhuggarna till hjälp. Medelklassen
fick nöja sig med de vanliga gravhällarna, mer eller mindre rikt utarbetade,
men för de förmögnare, huvudsakligen inom adeln, var detta ej tillfyllest.
Med kvaliteten var det icke så noga. Huvudsaken var, att verket blev »aufs
köstlichste formiert», tillräckligt dyrbart, praktfullt och iögonenfallande.
Församlingskyrkorna fylldes med epitafier och minnestavlor av trä och
sten, ju större, ju bättre. De rikaste inom högadeln byggde egna grav-
Sv. folket genom tiderna IV. — 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
