Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men frågan är, om dessa motiv ha dominerat. Med Polen rådde
vapenstillestånd, som ej skulle utlöpa förrän 1661, men dess konung, Vasaättlingen
Johan Kasimir, hade vägrat att erkänna Karl Gustavs rätt till den svenska
tronen. Det väldiga polska riket med sin svaga konungamakt och sin
själviska, ständigt bråkiga adel kunde dock ej sätta makt bakom orden. Tvärtom
var dess eget läge ytterst prekärt. I det då polska Ukraina hade de tappra
och frihetsälskande kosackerna gjort uppror och anslutit sig till sina
språk-och religionsförvanter ryssarna. Dessas arméer, som ännu så länge kunde
bli farliga blott för ett sådant land som Polen, började översvämma Litauen.
Ur svensk synpunkt var det otvivelaktigt en fara, om dess baltiska provinser
på detta sätt inringades av Ryssland. Det gällde att förekomma detta land
och samtidigt bemäktiga sig det polska Västpreussen och Kurland för att
göra den svenska ringen kring Östersjön fullständig.
Sommaren 1655 ryckte de krigsvana svenska arméerna från Pommern
och Livland in i Polen. Framgången blev till en början lysande. De
odisciplinerade och oövade polska adelsuppbåden kapitulerade utan strid eller
skingrades med lätthet; de mera krigsvana polska trupperna kunde icke
hindra svenskarna att på några månader tvinga till underkastelse alla de
delar av Polen, som ej voro besatta av ryssar eller kosacker. Polackernas
fruktan för Ryssland och misstro mot Johan Kasimir banade väg för
svenskarna. Karl Gustav hyllades överallt, och den olycklige polske konungen
flydde ur sitt land.
Men själva framgångarna skapade svårigheter och framlockade nya
fiender. Den brandenburgske kurfursten, Polens vasall som hertig av
Ostpreus-sen, såg med ovilja ett svenskt besättande av Västpreussen, denna »polska
korridor», om vilken tyskar och slaver i många århundraden kämpat.
Holland var ej hågat att se ännu en del av den Östersjöhandel, som var ett
livsvillkor för handelsrepubliken, passera genom svenska tullstationer.
Ryssland var givetvis missnöjt med att se sig berövat frukterna av sina
framgångar. Därtill kom som en avgörande faktor en fruktansvärd folkresning
i Polen. Främlingshat och religionsfanatism hade framkallat den, och de
allestädes uppdykande polska friskarorna med sina guerillametoder voro
lika irriterande och oåtkomliga som en insektssvärm. De små men
kompakta svenska styrkorna segrade i öppet fältslag men räckte ej till för att
hålla mer än en obetydlig del av landet under kontroll. Visserligen fick Karl
Gustav genom en blandning av hot och löften kurfursten på sin sida, men
detta hetydde blott en tillfällig lättnad. De förenade svenska och branden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
