Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmark och Holland. Kampen blev hård. Vid icke mindre än tre tillfällen
hängde Danmarks existens på ett hår. Första gången i augusti 1658, då
Karl Gustav tveksamt lät sin här göra halt framför Köpenhamn i stället för
att storma den svagt befästade staden. Andra gången i oktober samma år,
då den svenska flottan utkämpade en förbittrad strid i Öresund med den
holländska, som slutligen lyckades slå sig igenom och tillföra Köpenhamn
trupper och proviant. Tredje gången i februari 1659, då de svenska
trupperna i vinternattens mörker vågade en misslyckad stormning mot
Köpenhamns isbelupna vallar. De fientliga flottorna behärskade sjön, och de
svenska trupperna fördrevos från den ena positionen efter den andra. Mot
den väldiga fiendeskaran kunde Karl Gustav räkna blott på välvillig,
medlande neutralitet från Englands och Frankrikes sida. Mitt under försöken
att reparera den alltmer betänkliga ställningen avled Karl Gustav i Göteborg
1660, in i det sista rastlöst verksam.
Sina stora planer om herradöme över Östeuropa eller över ett enat
Norden hade han ej lyckats förverkliga. Men även utan Danmarks och Polens
namn tedde sig hans kungatitel som ett märkligt bevis på vad ett
århundrades väldiga kraftansträngning lyckats uträtta: »Wi Carl Gustaff, medh
Gudz Nåde, Sweriges, Göthes och Wändes Konungh, Storfurste til Finland,
Hertigh uthi Skåne, Estland, Carelen, Brehmen, Verden, Stettin-Pommern,
Wismar; Så ock Pfalzgrefwe wid Rhein i Beyern, til Gulich, Clewe och
Cassuben och VVänden, Furste till Rixgen, Herre öfwer Ingermanland och
Bergen Hertigh.»
HÖGADELN VID STYRET.
Tronskiftet blev även i mer än ett avseende ett systemskifte. Till
förmyndare för den blott 4-årige efterträdaren hade Karl Gustav utsett Hedvig
Eleonora jämte de 5 höga riksämbetsmännen, bland vilka funnos hans egen
bror och en av hans pålitligaste anhängare. Bland adeln väckte detta häftig
ovilja, och den lyckades redan 1660 trots de ofrälse ståndens motstånd
genomdriva, att de två nämnda ersattes med mera pålitliga representanter för
högadelns intressen.
Karl Gustavs högtflygande utrikespolitiska planer likviderades. Sveriges
trots nederlagen stora militära anseende och Frankrikes kraftiga
diplomatiska understöd gjorde fredssluten gynnsamma. Freden i Oliva 1660 med
Österrike, Brandenburg och Polen innebar i fråga om de båda förstnämnda
status quo. Polen erkände nu definitivt Sveriges äganderätt till Livland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
