Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellersta och västra Europa. Att någon allvarlig fara kunde hota från
öster, insåg man ej. Bristen på tillräckliga försvarsanstalter på denna front
skulle en gång visa sig ödesdiger.
Det var efter ett livsverk, som i vår historia endast kan jämföras med
Gustav Vasas, som Karl XI gick bort 1697. Som de stora rikshushållarna
leva båda i våra hävder. Liksom den förste Vasakonungen hade Karl i rikt
mått fått kämpa med yttre och inre svårigheter, liksom denne efterlämnade
han en stat, vars organisation stod på höjdpunkten av vad som kunde
åstadkommas med energi, viljekraft och outtröttlig arbetsamhet om också icke
med bländande snille och framsynthet. Mot Karl XI :s statsmannagärning,
vars resultat för många historiker tett sig nästan ofelbara, har en senare
tids historieforskning riktat en ganska skarp kritik, som icke heller här må
förbigås. Vad som vunnits i fråga om ordning, planmässighet och
översiktlighet, motvägdes ej sällan av tungroddhet och bristande
anpassningsförmåga. Man måste dock förstå de omständigheter, under vilka han
kallades till sitt värv. En krigsmakt i förfall, ett finansväsen i fruktansvärd
oordning, en vacklande och illa ledd utrikespolitik hade bragt riket till
undergångens brant. I sin outtröttliga strävan att göra slut på oredan och
förfallet hade han använt de — mer eller mindre beprövade — metoder,
som bäst syntes garantera ordning och fasthet i styrelse och förvaltning.
Inom gränsen för sin relativt begränsade politiska synvidd gjorde han
praktiskt taget allt, vad som stod i mänsklig förmåga att göra.
Som människa erbjuder Karl XI en märklig kontrast mot fadern; mera
liknar han i vissa avseenden den försiktige farfadern, pfalzgreven Johan
Kasimir. Vasasläktens uppbrusande häftighet ägde han dock i hög grad.
Detta var så mycket mer påfallande, som han var en inbunden och
tillbakadragen natur. För det glänsande hovliv, som fördes av flertalet
europeiska monarker, hade han redan av detta skäl föga böjelse, och därtill
bidrogo också hans väldiga arbetsbörda och stränga sparsamhet. Många
av hans skrivelser utgingo från den enkla kungsgården vid Kungsör, där
han gärna vistades. Med den energi och viljekraft, som framför allt satte
sin prägel på hans regentgärning, förenades en utomordentlig plikttrohet
och en rättskänsla, som kunde urarta till rättshaveri. Varken
släktförbindelser eller vänskapsförhållanden tog han hänsyn till, då det gällde att
bevaka kronans intressen. Åt sina känslor gav han sällan uttryck. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
