Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående statsrättsläraren Johan Loccenius vid 1600-talets mitt sökte utreda
innebörden av Sveriges fundamentallagar, angav han »enhet i den sanna
religionen» som rikets förnämsta grundlag.
»ENHET 1 RELIGIONEN.»
Det är mot bakgrunden av denna åskådning som man måste betrakta
den svenska religionspolitiken under stormaktstiden. Man sökte nämligen
på ansvarigt håll genom lagstiftningsåtgärder bevara den lutherska
ortodoxiens ensamvälde i landet för att på så sätt vinna den eftertraktade
»enheten i religionen». De kyrkliga myndigheterna ålades att tillse, att »icke
något uti församlingarne eller andre lärostäder sig insmyger, som antingen
vår kristeliga läro eller Guds församlings frid och enighet på något sätt kan
förstöra». Skulle det visa sig att någon drev propaganda för några »nya
och onödiga lärofrågor», så borde en sådan ertligt lagens mening
samhälls-vådlig individ rannsakas och lagligen bestraffas. »Om saken så beskaffad
är, till själva livet», heter det.
Det var vidare bestämt, att den studerande ungdomen före sina
utlandsresor skulle noga undervisas i »vår kristelige religionskunskap», att
kontroll skulle utövas över inflyttande informatorer, att lekmän av en
främmande trosbekännelse skulle anmäla sig hos den kyrkliga myndigheten på
platsen och att präster av en annan tro helt enkelt skulle förvägras tillträde
till landet.
Ej mindre betydelsefullt var det, att man förbjöd införandet av sådana
böcker, som kunde misstänkas innehålla »grovt och fördömeligt kätteri»,
och att man noga vakade över att inom landet intet trycktes, som kunde
röra »den allmänna friden och enigheten antingen uti andliga eller
världsliga saker». Men när man gick så långt, att man påbjöd, att professorernas
arbeten skulle insändas till kanslikollegium för att underkastas granskning,
så bröt harmen lös hos de lärda. Den myndige Olof Rudbeck förklarade
att under sådana förhållanden »må ingen ärlig karl skriva publico något
till nytta och jag vore galen, om jag det gjorde». Bestämmelsen blev därpå
också något modifierad.
Den »enhet i religionen», som varit 1600-talskyrkans mål, vann sin
slutliga utformning i 1686 års kyrkolag. I dennas första kapitel bestämdes, att
alla medborgare i Sveriges rike skulle bekänna sig endast och allenast till
den evangeliskt-lutherska tron, sådan denna utformats i augsburgska be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
