Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de andra bygderna snart efter. I Bohuslän togos åtgärderna i Skåne till
mönster, och på Gotland utförde Spegel som stiftschef en viktig gärning i
samma anda. Det gick här som annorstädes i de erövrade provinserna:
när den yngre generationen trädde till, var den rotad i svenskt språk och
genomträngd av svenska tänkesätt.
MÄNNEN PÄ LEDAREPOSTERNA.
Det har ovan påpekats, att den gamla svenska kyrkofriheten,
representerad av läroståndet, under enväldets dagar ersattes av konungens suveräna
makt över kyrkan, utövad genom statsämbetsmän och centraliserad såsom
en gren av statens styrelse och detta utan något hänsynstagande till
kyrkomännens ideal och önskemål. Under sådana förhållanden skulle man tro,
att de enskilda kyrkomännen icke hade stora möjligheter att utöva något
inflytande på den kyrkliga utvecklingen. I själva verket var det emellertid
alltjämt kyrkans biskopar, som påverkade det inre kyrkolivets växt och
gestaltning. Det karolinska skedet kan emellertid icke uppvisa en sådan
samling kraftfulla ledare och organisatörer, som framträtt under
stormakts-tidevarvets tidigare skede.
Detta sammanhänger med att de båda envåldskonungarna, Karl XI och
Karl XII, älskade att avgöra de kyrkliga frågorna efter eget omdöme. Trots
denna sin egenmäktighet erhöllo de kyrkans erkännande, ja hyllning.
Förklaringen ligger däri, att båda Karlarna företrädde samma ortodoxa
kristendomsuppfattning, som behärskade kyrkolivet i stort, och att därför
deras kyrkliga åtgärder städse förestavades av omsorg om kyrkans timliga
och andliga bästa. De förenade båda med sin höga uppskattning av
konungamaktens värdighet en uppriktig personlig fromhet och en utpräglad
anspråkslöshet i det enskilda livet. De krävde lagens stränga efterlevnad
av sina lydiga tjänare, men skrevo även lagar för sig själva, som de
obrottsligt sökte hålla.
Om Karl XI berättar hans biktfader Haquin Spegel, »huru litet Hans
Kungl. Maj:t fruktade för döden och huru väl han var förenad med Gud».
Han försummade icke någon dag sin enskilda andakt och var livet igenom
en trägen bibelläsare. Hans fromhet bar ett starkt allvarsdrag, som nog
berodde på hans sällsynt starka pliktmedvetande. Kyrkans tjänare gynnade
han, även om han av dem krävde samma lydnad och plikttrohet som av
sina övriga ämbetsmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
