Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>: i sin obotfärdighet», fick han varken begravas av präst eller vila i
vigd jord.
För en senare tids mera humanitärt orienterade uppfattning kan den
nu skildrade kyrkotukten i alla dessa olika former te sig bister och hård, ja
stundom grym. Men träder man in i tidens liv och ser i vilken grad detta
alltjämt präglades av hedendom, vidskepelse och råhet, så förstår man, att
denna stränga fostran helt enkelt var nödvändig. Det rådde ännu så mycken
laglöshet, sedeslöshet och annan oordentlighet i det svenska samhället, att
en dylik hård och hälsosam tuktan väl var av nöden. Och söker man efter
den djupaste grunden till den stränga kyrkotukten, så finner man denna
i tidens gudsuppfattning med dess visshet om att den allsmäktige Gud, som
man barnsligt och förtröstansfullt kunde trygga sig vid, samtidigt var en
strängt rättvis Gud, som krävde ett rättfärdigt liv och obönhörligt utmätte
den eviga fördömelsens straff på den, som bröt mot den Allsmäktiges bud
och ordning.
FOLKUNDERVISNING, FÖRKUNNELSE OCH FÖRSAMLINGSLIV.
Den ovan skildrade kyrkotukten var emellertid endast ena sidan av
kyrkans fostrande gärning under denna tid. Minst lika viktig var den rent
positiva insats, som kyrkan utförde genom sitt kraftiga ingripande till
folkundervisningens förkovran. Att folkundervisningen kunde vara ett
självändamål ingick ännu ej i tidens tänkesätt. Men ökad läskunnighet var ju
det förnämsta medlet att bibringa folket en bättre kunskap i kristendomens
huvudsanningar. De kraftfulla biskoparna under 1600-talet hade också på
allt sätt sökt befordra ungdomens undervisning i kristendom. Genom
särskilda stadgar och genom täta visitationer hade de strävat att höja intresset
för barnundervisningen ute på landsbygden.
Då emellertid kyrkoherdarna ej alltid hade tillräcklig tid att ägna sig
åt denna pedagogiska uppgift, anställdes i många församlingar kapellaner
med åliggande att biträda vid undervisningen. Där kapellaner ej funnos,
anlitade man prästens medhjälpare i andra bestyr, klockaren. På många
håll mötte dessa anordningar motstånd. Folket ansåg, att föräldrarna själva
kunde lära barnen innanläsningskonsten och att prästernas undervisning i
katekes var tillräcklig.
Enligt kyrkolagen skulle också prästerna i sista hand tillse, att
»ungdomen i hans socken lärer läsa i bok och förstår sina kristendomsstycken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
