Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDBECK OCH NATURVETENSKAPENS UPPSVING.
Såsom redan blivit nämnt, fick den cartesianska filosofien i vårt land
sin största betydelse för naturvetenskapen. Denna står i själva verket
anmärkningsvärt högt. Frihetstiden brukar ju betraktas som en vetenskapens
storhetstid, men förutsättningarna därför voro givna redan i karolinsk tid.
Linné hade en värdig föregångare i Rudbeck, 1700-talets stora kemister i
Hiärne. Och på gränsen mellan de båda skedena infaller Christopher
Polhems verksamhet.
Huvudet högre än andra reser sig Olof Rudbeck, ett mångfrestargeni
som nästan blivit legendariskt. I ännu högre grad än Stiernhielm omspänner
han människoandens alla uttrycksmöjligheter. I åtskilliga avseenden är
han dock Stiernhielm olik. Han är mera utåtriktad. Med Stiernhielm
skulle han väl kunnat utropa »Quam dulce est sapere!», men han har inte
Stiernhielms förmåga — eller begränsning — att slå sig till ro »helt
omringat med böcker». Han är sin faders, den kraftfulle Västeråsbiskopen
Johannes Rudbeckius’ son och född med ett omättligt begär att handla,
att i praktiken omsätta fantasilivets lockelser. Därmed sammanhänger
hans behov av att göra sin vilja gällande, att leda och styra — egenskaper
som voro främmande för Stiernhielm och som å andra sidan för Rudbeck
och hans verksamhet icke blevo utan menliga följder, när de snart nog
utvecklades till övermod och självsvåld. Bättre än Stiernhielm förstod
Rudbeck konsten att organisera både sitt eget arbete och andras, men en viss
planlöshet vidlåder ändå hans gärning. Hans oroliga och lidelsefulla natur
kastade honom från det ena företaget till det andra, och den väldiga
ansatsens energi, som han kunde utveckla, motsvarades inte tillräckligt av
uthållighetens styrka. Lika litet som Stiernhielm blev han därför i vår
vetenskaps historia fullt ut, vad hans mäktiga anlag kunde synas ha
bestämt honom till.
Sin universitetsbana började Rudbeck som medicinare, och föga mer
än tjugo år gammal gjorde han 1600-talets största medicinska upptäckter
i Sverige. Efter en studieresa till Holland blev han adjunkt i medicin och
befordrades (1660) vid trettio års ålder till professor. Då hade emellertid
hans intresse förts över till botaniken, och kort därefter, då han för första
gången blev universitetets rektor, började hans kraft tas i anspråk av
olika slags praktiska värv. Än i dag bevarar Uppsala många minnen av den
byggenskap, han både som arkitekt och verkmästare drog försorg om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
