Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifter. Även andra samtida, däribland Clas Örnhiälm, Johan Peringskiöld
och Erik Benzelius d. y., publicerade äldre källskrifter och förberedde
tryckning av olika slags urkunder;
Sin största insats gjorde Hadorph som den drivande kraften i det av
Magnus Gabriel De la Gardie inrättade Antikvitetskollegiet. Såsom namnet
antyder var detta organiserat som ett ämbetsverk, tyvärr dock utan att
dess president och assessorer försågos med självständiga löner, vilket
väsentligt förringade dess arbetsförmåga. Organisationen visade sig också snart
nog för stort tilltagen och för opraktisk, varför verksamheten efter
tjugofem år fick fortsättas i mindre skala av det s. k. Antikvitetsarkivet. Detta
i sin tur ägde bestånd under hela Frihetstiden för att sedan efterföljas av
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
Antikvitetskollegiets uppgift var att vårda våra fornminnen och bearbeta
källorna till vår äldre historia. Nytillkomna källor av särskilt intresse voro
vid denna tid de isländska sagorna, som nyligen återupptäckts. Då de
ansågos härröra från våra förfäder, var det angeläget att till Sverige
förskaffa så mycket som möjligt därav. Åtskilligt hamnade också hos oss och
började studeras och utgivas, bl. a. av Olof Verelius, som De la Gardie
förskaffade en professur »i antiquiteterna». Antikvitetskollegiet fick sin största
betydelse just genom att förse sina medlemmar — Stiernhielm, Loccenius,
Schefferus, Verelius, Hadorph o. a. -—- med tillräckliga tryckningsanslag.
En katalog över av dem författade skrifter kort före dess ombildning till
antikvitetsarkiv fyller också nära trettio sidor — enbart denna produktion
är ett tillräckligt vittnesbörd om vilka framsteg det litterära och
vetenskapliga livet gjort sedan århundradets begynnelse.
Flera av Antikvitetskollegiets medlemmar hade dessutom varit
sysselsatta med att skriva text till Erik Dahlbergs praktverk »Suecia antiqua et
bodierna» (»Det forna Sverige och Sverige av i dag»). Alltifrån 1660-talet
hade Dahlberg och hans medhjälpare arbetat på denna monumentala
framställning i bild och ord av Sveriges städer, slott, fornlämningar och
minnesmärken. Utlänningarna borde få se, »att bakom bergen bor ock folk»,
såsom Dahlberg en gång kort angav syftet för sitt verk. När detta 1716
sent omsider nådde allmänheten, hade man väl bl. a. nödgats avstå från
den beskrivande texten — den hade aldrig blivit färdig — men även i
sitt beskurna skick är »Suecia antiqua et hodierna» ett nationellt storverk,
lika betecknande för den karolinska tidens patriotiska anda och storvulna
företagsamhet som kulturhistoriskt värdefullt. Själva utgivandet under en
Sv. folket genom tiderna V. — 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
