Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mora stenar (en mil sydost om Uppsala), där enligt inskriften »de gamla svearna och
göterna valde sina konungar och till minne därav kvarlämnade inhuggna stenar». Denna
Suecia-bild, som ger föreställningen om ett utomordentligt omfångsrikt kummel av
run-ocli bildristade hällar, föranledde Antikvitetskollegiet till det kloka uttalandet, att det
»synes vara bäst, både för främmande och inländska, som det besiktiga, att monumenten
ej annorledes avfattades än de i sanning befinnas, sd framt riket icke mera förtal än
beröm av sådana hava vilb. Betydligt blygsammare te sig också Mora stenar på den
avteckning, som av Schef ferus verkställdes ungefär samtidigt, och jämförelsen har
mycket att säga om den fornforskning, som framför den vetenskapliga sanningen sökte
fäderneslandets »honnör» och tog sig sitt väldigaste uttryck i Budbecks Atlantica-verk.
till Tyskland. Och när de
stora segrarna firas med
akademisk vältalighet, så
bildar förnyelsen av de
forna göternas bedrifter
orationernas huvudtema.
Dessa föreställningai
om landets och folkets
förgångna bevarade sin
livskraft även i
fortsättningen av 1600-talet. De
äro också
förutsättningarna för århundradets hela
fornforskning, som blir
fullt förståelig endast mot denna bakgrund. Man ville helt enkelt arbeta
vidare i Johannes Magnus’ anda och, inte minst med tanke på utlandet,
uppspåra nya dokument, som ytterligare kunde befästa och belysa de
götiska traditionerna. Särskilt var man angelägen — och det är det nya under
1600-talet — att bringa i dagen sådant, som kunde vara tecken på en
gammal kultur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
