Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om författaren framträdde med några litterära anspråk. Så märkliga äro
kanske inte de latindikter, som bevarats från denna tid, men de visa dock
en helt annan formell elegans än de fåtaliga försöken på vårt eget språk.
Svenskan var ett språk utan regler, den svenska diktningen en diktning
utan mönster. Under 1630- och 1640-talen framträdde emellertid tecken på
en ny uppfattning. Man började få sinne för att den formkult, som man
var förtrogen med från latinet och även kände i italienskan och franskan,
kunde och borde överflyttas till modersmålet. En stark nationell känsla
kom att uppbära detta betraktelsesätt, men impulserna därtill hade dock
givits av den utländska litteraturen.
SVENSK 1600-TALSD1KT FÖRE STIERNHIELM.
När mot medeltidens slut studiet av antiken förnyades och
intensifierades, var inte minsta behållningen den, att de klassiska verkens formskönhet
blev återupptäckt. Detta ledde till en rik efterbildning, till en början helt
naturligt på latin. I latinet fanns ett noggrant fixerat formsystem att följa
— man visste hur en sak skulle uttryckas för att uttryckas väl — och
där hade man inte bara språkliga utan även poetiska schabloner att
fylla i.
En nästan häpnadsväckande omfattning fick den nylatinska
humanistpoesi, som under 1400- och 1500-talen florerade i Europa, särskilt i Italien
och Tyskland. Men i längden gav det ingen tillfredsställelse att dikta blott på
latin, ett språk som var stelnat i sin utveckling och där det på sin höjd
gick att komma de stora förebilderna nära, aldrig att överträffa dem. Då
erbjödo de ännu outvecklade men levande »vulgärspråken» större
möjligheter om också större svårigheter. Genom lärda och vittra mödor skulle
även de kunna utbildas till konst. Teoretiska arbeten söka därför genom
att klarlägga och reglera deras grammatik ge stadga åt språkbruket. Och
på praktisk väg göra poeterna modersmålet allt skönare och smidigare, när
de använda det i sina skrifter och på det inympa den formkänsla, som
hade sitt ursprung i den antika odlingen.
Fullt utvecklad var denna åskådning i 1400-talets Italien, där en
konstnärligt fullödig dikt redan dessförinnan skapats av Dante, Petrarca och
Roccaccio. I Frankrike nådde den full styrka vid mitten av 1500-talet, och
efter ännu någon tid visade den sina verkningar i den germanska världen,
först i Nederländerna, sedan i Tyskland och slutligen i Norden. På många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
