Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och klarseende män. Han hade offentligt uttryckt sitt tvivel angående
Blå-kullafärderna och vägrat att vid sina gudstjänstförrättningar medtaga den
särskilt påbjudna bönen mot trolldomsväsendet. Landet skulle utan tvekan
behövt flera sådana män vid denna tid. Själv fick emellertid Fontelius
erfara masspsykosens och masstänkandets makt. Underblåst av illvilja från
borgmästaren i staden, personlig ovän till kyrkoherden, började snart ryktet
gå, att kyrkoherde Fontelius’ egen hustru var häxa och att hon bland andra
hade fört borgmästarens barn till Blåkulla. Hon blev anklagad och dömdes
också till döden år 1675 trots ett glänsande försvar, som borde varit nog för
att de dömande skulle kommit på helt andra tankar. Hon flydde för att
rädda livet men greps och fick sitta inspärrad i Örebro fängelse till 1676,
då hon frigavs. Att hon verkligen blev fri berodde nog mycket på ett modigt
ingripande från teologie professorn i Uppsala Martin Brunnerus. Han
förmådde konsistoriet att ingiva en mot trolldomsväsendets behandling mycket
kritisk skrivelse till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie, och själv
avgav Brunnerus en utredning, som i psykologisk skärpa och kritisk
bedömning av häxtron visade sig vara långt före sin tid. Vid samma tid som domen
föll över kyrkoherde Fontelius’ hustru, hade fem andra kvinnor avrättats i
Gävle, och sedan spred sig farsoten norrut ända upp till Lappland och
söderut till Gästrikland och Uppland samt nådde även huvudstaden. Vid
Härnösand brändes på en gång tretton häxor, och inom Torsångers pastorat
i Ångermanland halshöggos och brändes under tre dagar år 1675 icke
mindre än sjuttioen personer.
HUVUDSTADEN OROAS AV HÄXERIER.
Redan år 1675 hade häxtron spritt sig till huvudstaden, och snart var
den allmänt utbredd, betecknande nog mest inom den tidens småborgerliga
kretsar, som i största utsträckning bodde på Södermalm. Inom denna miljö
löpte sladdrets tungor snabbt, och häxtron sög i stor utsträckning sin näring
ur hatet och förtalet mellan grannarna.
Själva smittan till det onda hade emellertid kommit från Gävle genom
en tolvårig pojke, vanligen kallad Gävlepojken. Hans mor hade i
hemstaden för trolldom, dubbelt hor och blodskam dömts till döden och avrättats,
och pojken hade så skickats till släktingar i huvudstaden. Det säger sig
självt, att en tolvåring med sådana upplevelser bakom sig skulle förete ett
uppjagat och obalanserat själsliv, och han var snart i farten bland barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
