Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En egendomlig form av jordbruk forekom på den sandiga
boveteod-lande Kristianstadsslätten, där vången närmast byn besåddes årligen,
medan den största delen av odlingsmarken bestod av lyckor, d. v. s.
områden, som inhägnades och besåddes under två år men som sedan fingo
ligga öde under lång tid, kanske t. o. m. ett eller flera årtionden.
Inom de bördigaste delarna av Skåne funnos under 1600-talet ytterst
få självägande bönder, ja, i ett härad voro av femhundra bönder ingen
enda självägande. Den mesta jorden ägdes av adeln och i stor
utsträckning också av kronan, som vid reformationen i praktiken övertagit kyrkans
stora jordbesittningar.
Både frälse- och kronobönder voro mycket betungade med avgifter och
skatter. Många bönder voro skyldiga att göra dagsverken eller utföra
körslor på de stora gårdarna. Särskilt tillfälliga förvaltare och
arrenda-torer av kronan tillhöriga större gårdar behandlade sina underlydande
bönder illa. 1671 klagade bönder i Hyby socken (öster om Malmö), som
lödo under Börringe herrgård, över att de tvingats göra en »äcka» på över
tretton mil upp till Sverige. Daniel Ekman, som då skötte Börringe, hade
tvingat bönderna till denna långfärd; han hade lovat, att de skulle slippa
vid Hälsingborg, men tog dem i alla fall med så långt hästarna stodo bi.
En bonde fick »skänt (fördärvat) sina ök, att han ej kundp bruka dem hela
året efter», för en annan dog en häst på vägen, och någon ersättning för
färden utbetalades ej. Andra bönder, som lödo under hospitalsgården i
Lund, beklagade sig över att de av hospitalsfogden tvingats hämta
byggnadsmaterial till en nybyggnad i Lund ifrån Lomma, Landskrona och
Hälsingborg, och vidare måst göra äckor till skogen »efter bränne alltid när
de slemmaste vägar äro, inte i bekvämliga tider; därtill hava de kört till
förne 5 lass om året, nu måste de köra 8 lass och flera».
»Ugedagsbön-derna» (d. v. s. bönder som voro skyldiga prestera visst antal dagsverken i
veckan) på Torup beklagade sig likaledes över att de besvärades med
olidliga äckor både »heligt och sycknad» (i helg och socken).
I alla äldre och rikare bygder i Skåne bodde bönderna i byar, och dessa
voro av oerhört växlande form och storlek. Förgäves har man försökt att
inpressa byarna i Skåne och övriga gammaldanska landskap i
byformssche-mata, inspirerade av tysk bebyggelseforskning. Det är icke lätt att finna
något större antal byar i Skåne, som äro så lika varandra, att de kunna
sägas ha samma »form». Tvärtom, gårdarnas inbördes läge och bygatans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
