Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett svedjeland under arbete. Denna urgamla form av jordbruk var under 1600- och
nOO-talen allmän i våra skogsbygder och t. ex. i de Värendska skogarna ända in pä
1800-talet; här och var har metoden praktiserats in i våra dagar. Pä bilden synes hur
männen med lövruskor dämpa elden i fällan. — Foto i Nordiska museets arkiv.
kontur på kartan växlar från by till by allt efter topografiens växlingar och
byns storlek. De största byarna omfattade över 40 gårdar, men vanligen
voro slättbyarna blott ett eller annat tiotal gårdar stora. Såväl på slätten
som särskilt i skogsbygden och i övergångsbygderna funnos många byar
på 3—6 gårdar, och i många skogstrakter voro de ensamt liggande
gårdarna mycket talrika.
En bys ägor var indelad i ett stort antal »åkerfall», vilka i sin tur voro
uppspaltade i långsmala tegar. Saken var den, att varje bonde ansågs skola
ha del i varje åkerfall; god och dålig åkerjord kom på det sättet att rättvist
fördelas på de olika gårdarna. I alla gamla jordbruksbygder i Sverige med
stora byar ledde detta ägosystem, det s. k. tegskiftet, till en mycket stark
splittring; det hände nog icke alltför sällan, att en gårds ägor lågo på över
hundratalet ställen inom bymarken. Voro tegarna ordnade så att de kommo
i samma inbördes ordning och hade samma inbördes proportion i alla
åkerfall, kallades tegskiftet solskifte; i vissa gammalsvenska områden, men icke
i Skåne, var även bytomten ofta reglerad genom solskifte, och en vanlig
typ av sådana byar brukar man kalla solskiftad radby. I Skåne förekom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
