Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom landet. Sveriges starka ställning som järnproducent möjliggjordes
bl. a. just av den rika tillgången på träkol, och kolningen var en mycket
viktig biinkomst för många.
1600-talets jordbruk bedrevs i stort sett i former, som bibehållits
ganska oförändrade genom århundradena. Väl började en och annan herreman
att på allvar intressera sig för en reformerad jordbruksdrift, men den del
av den odlade arealen, som icke sköttes av bönder, var försvinnande liten.
Bonden var bunden av traditionen och i många trakter dessutom av sitt
delägarskap i ett i detalj organiserat bysamfund. Sällan fick han någon
impuls utifrån till förbättrad drift, och kom en sådan, lade ofta
jordbrukssamhällets struktur oöverstigliga hinder i vägen för honom. Krig med ty
åtföljande järnhård beskattning gjorde ofta, att han själv fick föga över av
sitt arbete, och statliga restriktioner försvårade avsalun av jordbrukets
produkter — oxhandeln var sålunda ett ständigt tvistefrö mellan kronan och
jordbrukets representanter. Den tidens ensidiga jordbruk var även långt
känsligare för onormala växlingar i väderleken än den moderna tidens.
Jordbrukets värsta stötesten var dock den över stora delar av landet
förekommande bristen på vinterfoder och även på tillräckligt bete, och
detta missförhållande kunde först på allvar avhjälpas, när man längre fram
i tiden började odla foderväxter. Bristen på foder medförde brist på gödsel,
och denna brist förorsakade i sin tur låg avkastning av sädesslagen, även
på de bästa jordar.
Men likväl måste var och en, som fördjupar sig i studiet av det gamla
jordbrukets metoder och organisation, gripas av beundran över våra
förfäders stora förmåga att anpassa sig efter svåra yttre betingelser. Många
organisationsformer och metoder, som på 16- och 1700-talen, särskilt i de
gamla jordbruksbygderna, stelnat till benhård och utvecklingsfientlig
slentrian, hade en gång, under tider av kraftig expansion för bebyggelse och
näringsliv, i själva verket varit geniala grepp. Nya starka ansatser läto vänta
på sig. Men de kommo. Storskiftet med därpå följande enskifte och laga
skifte banade vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
