Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de gamla bergslagen, dels vissa andra och större enheter. Finland bildade
så ett eget distrikt, dock förvaltat endast av en inspektor. Ett annat var det
skånska bergmästaredömet, vari inbegreps även Kronobergs län. Att så
skedde berodde väl åtminstone delvis därpå, att i Skåne ej funnos några
järnverk. Däremot hörde sedan 1686 Andrarums alun verk dit, och vissa
försök med gruvbrytning företogos också inom distriktet. I trakten av
Höganäs tog man sedan gammalt kol, bl. a. på Krapperups ägor för att
underhålla Kullens fyr. Söder om Simrishamn, vid Gislövshammar, hade man
undersökt några silvermalmsådror, som dock icke befunnos vara av
»särdeles värde». — Ett tredje bergmästaredöme omfattade Södermanland,
Östergötland och Småland (utom Kronobergs län). Bland gruvor märktes
kanske främst Utö, på ön i Södermanlands skärgård, känd sedan gammal tid
och driven med vinst under hela 1600-talet. Taberg däremot gav »ett blött
och segt järn». Viktigare än gruvorna voro bruken, bland vilka Finspång,
på sin tid köpt av Louis De Geer, fick sin malm från Hellestads gruva.
Med de övriga fyra bergmästaredömena — omfattande resp. dels
Öster-och Västerbergslagen, dels Uppland, Roslagen och Västernorrland, dels Nora,
Linde, Leke, Lerbäcks och Karlskoga bergslag, dels slutligen Värmland och
Dal — äro vi uppe i vad som ungefärligen täcker vårt begrepp »Bergslagen».
Här funnos de verkligt värdefulla gruvorna och bruken. Men det kanske
kan anmärkas, att vissa fyndorter, som numera äro de mest bekanta, på
1600-talet icke alltid bedömdes som lika värdefulla, även om de voro lika
välkända då som nu. Det heter i en relation från 1624: »Vid Grängie ligger
en gruva ganska stor, som heter Nyberget, och är ett sådant malmberg, så
att [om] hela Bergslagen kunde taga där malm så finge de alla nog, så att
det är intet till att säga huru stor ymnighet där är på malm». Men just denna
malm kunde med dåtidens metoder endast med svårighet tillgodogöras.
»Den var god nog, om den rätt brukades», heter det.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. En karta över Falu gruva, upprättad 1683 av Hans
Ranie, år prydd med några ovanligt livfulla framställningar av bergsfolk i olika
situationer. Den här återgivna (reproducerad efter en akvarellerad kalkering från originalet av
N. M. Mandelgren 1868) visar till vänster en bergsman (observera »bergsmanskäppen» i hans
hand; jfr bild sid. 199) samtala med en kvinna, medan tre hyttedrängar under hans
kommando som bäst hålla pä att lasta en kärra med malm. De begagna därvid en sorts träg,
som de ösa fulla med hjälp av hackor och sedan tömma i den bastanta, tvåhjuliga kärran.
Den senare är förspänd med en liten hästkrake — hästarna i vårt land vid denna tid voro
i verkligheten ganska småväxta. — Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, Falun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
