Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjöexpeditioner tvingade därtill. Man förstår då lätt, hur det skulle vara
för folket, som ombord saknade alla bekvämligheter. Trångboddheten var
stor och hade sina betänkliga konsekvenser både i form av sjukdomar och
i vissa andra avseenden. Det var sålunda ingen nyck, att t. ex. den främre
delen av skeppet, galjonen, som nästan jämnt spolades över av det härliga,
rena vattnet, hade döpts till »lusborgen» eller »lusplikten»-— där kördes
båtsmännen ut att renas från den ohyra, som var en vanlig plåga ombord
på den tiden.
Åtgärder för båtsmännens timliga välfärd vidtogos väl efter hand. Under
drottning Kristinas tid infördes sålunda »skafferier», d. v. s. marketenterier,
i regel bedrivna av någon skeppsofficer. De öppnades vanligen efter
aftongudstjänstens slut. Omsider insmög sig emellertid den seden, att både
brännvin och öl höllos till avsalu, och när skeppen lågo i hamn, infunno sig snart
konkurrenter om båtsmännens små slantar i form av ölbåtar, som började
visa sig utefter skeppssidorna. Snart nog förbjöds dock både det ena och
det andra. Vid samma tid infördes också skeppsapotek för sjöfolkets
»konservering», men av allt att döma var det icke blott läkemedel, som behövdes
för att »konservera» en sjöman, ty något decennium senare beslöt man att
för precis samma ändamål utspisa varje morgon och afton V2 stop
brännvin och Vi skålpund tobak.
Kosten var förstås enkel och bestod mest av ärter, salt fläsk och torkad
fisk. Skeppsölet var en viktig del av måltiden, brännvinet icke att förglömma.
Stockfisk ansåg man vara »en subtil mat, vilken tjänar båtsmän väl», som
amiral Sjöblad sade. Strömming kom även till användning, men olägenheten
med den att »bara bli gröt» vid kokning, gjorde den mindre efterlängtad.
Kostnaden för en båtsmansportion var obetydlig. När priset böjdes på
1680-talet, anade amiral Clerck, att detta skulle medföra anmärkning men, sade
han, i sådan händelse kunde man svara »som sant var, att de hade tillförne
svultit nog!» Manskapet hade det sålunda inte allt för fett, och blevo
officerare degraderade till gemene, vilket då och då förvisso kunde hända, så
tillsågs också, att vederbörande »ställdes i den hopen, på det att vad dömt
blivit, behörigen blev verkställt». På det sättet blevo också de »konserverade»
med ett stop brännvin och stockfisk som tilltugg.
I hamn kunde det väl då och då bli ett och annat avbrott i
enformigheten. »Här går tal om», sades det en gång i Amiralitetskollegium, »att
åtskilliga kvinnor ha kommit till flottan att uppsöka sina män eller bekanta
samt uppehållit sig där en åtta dagar eller så, och tvivelsutan spisas där,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
