Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftn*
flf JOH. LAUR. HORRN.^
Äonfll. Gymn. od) Confift. 33offt. 1757
Hur det kunde se ut i en svensk värdshussal på 1600-taIet
får man en ganska god föreställning om av detta träsnitt
från titelbladet till en av våra äldsta kokböcker från
1600-talet. Bordet, på vilket ett par väldiga remmare stå, är
dukat för fyra, och värden skyndar in med ett rågat fat
till sina hungriga gäster. Man äter på tenntallrikar.
Utanför skymtar värdshusskylten på sin stång. ■—Träsnitt (från
1600-talets slut) på förtiteln till »Ny alamodisk dg mycket
nyttig trenchier-bok» (här återgivet efter en uppl. 1767).
na, att svält varit en vida
alldagligare företeelse än
frosseri bland »de
yver-borne och lycksalige».
»Månge äte barken»,
konstaterar riksrådet
Gabriel Gustafsson
Oxenstierna nödåret 1630, »i
synnerhet i Östergötland
och Västergötland». Under
de ofta återkommande,
fleråriga missväxtperioderna kommo födoämnen, vilka befunnos
anmärkningsvärda i dessa bördiga provinser, att ingå i det reguljära kosthållet i
skogsbygderna samt i rikets nordliga delar på båda sidor Bottenhavet. »Mycket
folk är ihjälsvultet», yttrade på tal om Norrland och Finland den nyss citerade
sagesmannen 1634, »vintersäden är mestadels borta och måste sås med
kornsäd upp igen». Även under godår blandades på sina håll bark i brödsäden för
att dryga ut mjölet. Bark, halm, hö, islandsmossa, rötter och löv, mäsk och
dranksoppa äro några av de mångahanda ingredienserna i den folkliga
nöd-iidskosten. »I stor brist och regn så hade vi barkbröd och någon benig abborre
att äta», berättar en runinskrift från 1681 på en slåtterbod i Älvdalen.
Nödåren 1629—30, 1640—41, 1650—51, 1675—76, 1691—93 och 1695
—97 voro för det svenska folkets överväldigande flertal helt visst mera
kännbara, djupare upplevda realiteter än låt oss säga Breitenfeld och Narva
— för att nu inte tala om Atland eller Manhem. »Nu gör finnen kallskål
i stormhatten med vin och semla», visste Adler Salvius att berätta 1631.
föda, om svältande och
svältdöda äro, framhåller
Heckscher, långt talrikare
under 1600-talet än från
närmast föregående sekel,
och det vittnesmaterial,
som nyligen framdragits
av Lars Levander, Axel
Strindberg m. fl., ger på
ett lika övertygande som
skrämmande sätt till kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
