Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personalen i ett adligt Stockholmshem under den karolinska tiden:
söndag middag: kål med kött uti; afton: uppvärmd kål, kokt sik;
måndag middag: grynvälling, bergens- eller småtorsk; afton: gröt med dricka
eller mjölk till, sill, »en på mans person, men 2 Qvinfolck om en sill»;
tisdag middag: ärter och kött; afton: uppvärmda ärter med ättika, kokt sik;
onsdag middag: lax, välling (»laxen lägges för sig på ett fat»); afton:
strömming, mjölas och stekes på halster med smör över, mjölkvälling därtill;
torsdag middag och afton: som om söndagen; fredag middag: ölsupa,
blöt-eller torrfisk; afton: välling och strömming; lördag middag: grynvälling,
bergens- eller småtorsk med smör på; afton: gröt med dricka samt stekt sill.
Som av det ovanstående framgår, är »husmanskost» närmast den
etikett, man är benägen att fästa på 1600-talets svenska mathållning till
vardags. När t. o. m. Gustav Vasa funnit lämpligt att klaga över »sulten mat
och surt öl», är det ej att förvåna sig över, att kräsna utlänningar ideligen
ondgöra sig över att strömmingen »regnat per totum» [härskar överallt],
att den färska fisken är minst fjorton dar gammal, att det vintertid ej står
att uppbringa annat än sura, salta och torkade födoämnen, att brödet är
oätbart o. s. v. I en tid, då surströmmingen ej betraktades såsom unik i
fråga om smak och doft, blev bruket av allehanda starka kryddor en
kulinarisk nödvändighetsåtgärd. Peppar, kanel, anis, ingefära, muskot,
nejlikor, saffran etc. hörde till de begärligaste importartiklarna; en tysk
köpman rekommenderar dem som tacknämliga presenter till svenska husmödrar.
Den myckna mer eller mindre ankomna, ettersalta och till övermått
kryddade maten drog med sig en för nutida förhållanden fantastisk
förtäring av dryckesvaror. Enligt Heckscher uppgick ölkonsumtionen,
beräknad efter kalorivärdet, i vårt land vid tiden närmast före världskriget till
vid pass en hundradel av vad den var i 1500-talets hovkretsar. Även om
denna kalkyl ej kan tillämpas på de genomsnittliga förhållandena under
1600-talet, håller nog den av samme forskare fixerade normala ransonen
— en kanna (c:a åtta »halvor» av nutida storlek) öl pr vuxen person och
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Denna bild av en »Dalkarl med sin hustru och dotter»
ingår i en märklig svit akvarellerade folkdräktsbilder från omkring 1700. Serien, varur
ytterligare ett par blad (se pl. ovan vid sid. 52 och vid sid. 342 i bd 3) är o återgivna i detta
verk, ger en visserligen ofullständig men högintressant framställning av den svenska
allmogens dräktskick på Karl XII.s tid. Om bildernas tillkomst har man sig intet bekant, men
åtminstone några av dem utgåvos 1706 i Frankrike i gravyr av Bernhard Picart, en
konstnär, känd även genom en serie intressanta framställningar av lapparnas liv, och troligen är
det han, som också är upphovsmannen till den nämnda akvarellserien. ■— Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
