Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så är tiden mogen för det sista
stora greppet: Tessin d. y:s
slopande av hörntornen, som ännu funnos
kvar i De la Vallées plan, och
uppdragandet av de stränga linjer i det
romerska palatsets anda som nu
helt skulle prägla hygget. Slottet
är sålunda i stort sett en genial
nyskapelse inom svensk arkitektur,
men förutsättningar både vad
hel-hetsplan och detaljer beträffar
kunna sökas såväl inom som utom
landet.
Den majestätiska enkelheten i
bygget utesluter icke en rik
variation i fråga om de olika fasadernas
utseende; särskilt den södra med
sitt triumfbågliknande mittparti har
en rik och festlig verkan i
förhållande till nordsidans strama
enkelhet. På olika sätt göras planerna
rikare genom de av Tessin
inkallade konstnärerna. Bland dessa
framstår en sådan kapacitet som
Bernard Foucquet, mästaren till
Lejonbackens imponerande väktare med deras yviga manar, vidare till de
s. k. enleveringsgrupperna för Karl XI :s galleri samt Herkulesgrupperna för
sydfasadens nischer. De sistnämnda grupperna finnas endast bevarade i
modeller i rött vax, märkliga genom sin brusande rörelse och kraftfulla
gestaltning. De kommo aldrig till utförande på avsedda platser i södra
fasaden. I stället äro sedan 1890-talet sydsidans nischer fyllda med
brons-avgjutningar efter de egentligen till Karl XI:s galleri utförda
enleveringsgrupperna.
Rikssalen och slottskyrkan inom slottet äro mäktiga skapelser. Aldrig
förr hade man i Sverige frambragt sådana enheter av arkitektur och
dekoration. Samspelet i Rikssalen av kopplade kolonner, rytmiskt grupperade
utmed väggytorna, och den skulpterade utsmyckningen med allegoriska figu-
Drottningholms trapphus uppfördes och
utsmyckades under såväl den äldre som den
yngre Tessins ledning. Det djärva
arkitektoniska huvudgreppet var dock den äldres verk.
En viss ohämmad självkänsla synes framlysa
i varje hörn av detta byggnadens pompösa
mittparti. För stuckarbetet efter Tessin d. ä:s
ritningar svarade italienarna Carlo Carove och
Bernardo, för målningarna Ehrenstrahl och
den från England hemkaUade svensken Johan
Sylvius. Statyerna av Apollo, Minerva och de
nio sånggudinnorna äro av Nicolaus Millich.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
