Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kontrast till von Kraffts spröda och till
oigenkännlighet förskönade damer stå hans
porträtt av karolinska krigare från
stormaktstidens sista dr, vilka ge en rättfram tolkning av
kärv manlighet. — Här Nils Carlsson
Gyllen-stierna, »på Karl XII:s befallning; i Lund
målad 1718. Oljemålning. Privat ägo, Krapperup.
habit samt med den häst, som Hans
kungl. Maj:t haver brukat i Lundiske
bataljen år 1676 den 4 decembris».
Man driver inte ut naturen, den
kommer ständigt tillbaka med krav
på respektfullt beaktande. I de
he-roiserande Ehrenstrahlska
porträtten står den romerska pompan i
dräkt och accessoirer i uppenbar
motsättning till den verklighets
präglade fysionomiska
uppfattningen. Härigenom erbjuda dessa
porträtt en märklig parallell till
Vasa-tidskonterfejen, i vilka den utifrån
lånade, mot allt starkare stilisering
tenderande helhetsformen ej heller
förmår inkräkta på anletsdragens
friska realism. 1 David von Kraffts
konstnärsskap är splittringen
påfallande. De starka intrycken från
hans utländska studieår göra sig
gällande genom den blodfattiga,
ytliga elegans, som till en början helt behärskar hans produktion; men vända
vi oss till hans senare porträtt, t. ex. den serie av Karl XII och hans
generaler (Drottningholm), med vilken den döende stormaktstidens måleri avsatt
sitt enda historiska monument, så få vi uppleva hur återigen en konstnär
funnit vägen till naturens »sanna skola». Är det de hårda yttre villkoren,
som åstadkommit detta, som helt återfört honom till konstens eviga
inspirationskälla? Än undanskymd, än dominerande går realismen genom tidens
måleri som en ständig underström, mäktigare än konstnärsgenerationernas
stilböjelser. Men konsten är en spegel av sin tid, av samhället och dess yttre
och inre utveckling. I stormaktsskedets måleri avtecknar sig den stora
historiska kurvan; på segrarnas handfasta generation följa segrarnas söner,
ett praktlystet släkte med stora åthävor, och efter dem de av lyckans
växlingar hårt prövade karolinerna. Och här sluter sig kretsen: vid
stormaktstidens utgång talar porträttkonsten samma kärva, enkla och sanningskära
språk som vid dess början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
