Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myntchefen Arvid Karlsteen, som var vår förste medaljgravör av svensk börd, av Karl XI
upphöjd i adligt stånd, graverade nästan alla i Sverige 1673—1718 slagna medaljer och
minnespenningar ■— ett betydande antal, då tidens sed fordrade, att även de obetydligaste
händelser inom hovet på detta sätt skulle förevigas. Ett vackert minnesmärke har han här
skapat över Karl XII:s rådgivare och förtrogne Carl Piper, som, ständigt ett föremål för
avunden och förtalet, slutade sina dagar i ett hårt ryskt fängelse på Nöteborg.
Frånsidan visar en klippa översköljd av vågorna och inskriften: »Den endast reser sig högre».
2 mark 1677. Myntporträtt med detta dåliga
utförande tilltalade icke Karl XI.
Myntmästaremärke monogram med D. F. (Daniel Faxell).
2 mark 1682. Så här tedde sig sedan Karl XI:s
markmyntstyper. Utförandet härrör från den
solide Arvid Karlsteen.
för hela den period det här gäller.
— I de diskussioner, som föregingo
de penningpolitiska åtgärderna,
yrkade Axel Oxenstierna ofta, att
kopparmyntet skulle avskaffas, vilket
emellertid var lättare sagt än gjort.
Rikskanslern fick i stället böja sig
för krigstillståndets hårda
nödvändighet och själv påyrka en
ytterligare utbyggnad av
kopparmyntsystemet, och så kom då vårt beryktade
kopparplåtmynt till, en av den
svenska kulturhistoriens mest säregna
skapelser. Motiveringen för åtgärden
var, att detta mynt kunde
åstadkommas till lägre pris än det mindre
kopparmyntet, att det kunde göra
tjänst både som mynt och vara, att
det var tjänligt som råämne och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
