Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gudstjänsten begagnade sig av namnen Thor, Fregga och Odde, vilka varit
som gudar ansedde i det gamla hedniske Upsala, måste härstamma från de
göther, vilka en gång lämnat Sverige och dels slagit sig ner vid
Östersjökusten, dels dragit sig åt trakterna kring Svarta Havet och slutligen på grund av
förföljelser begivit sig in i Sibirien att söka fristad».
De flesta svenska fångarna ha emellertid på ett mera nyktert sätt
beskrivit sina intryck från de olika länder de besökte. Bland sådana
författare kan nämnas Lorenz Lange, som under fångenskapen gick i rysk
tjänst, och såsom tsarens agent gjorde minst åtta resor till Kina för att
ordna med handelsförbindelser för ryssarna. Under dessa långa resor förde
han noggranna dagböcker, som utgivits ett flertal gånger på olika språk.
Ryttmästaren vid Skånska kavalleriregementet Ambjörn Molin blev en av
de mest vittfarna karolinerna. Han hade sin verksamhet förlagd till
Kamt-chatka som skeppsbyggare. På begäran av ärkebiskop Benzelius uppsatte
han 1725 sin »Berättelse om de i Stora Tartariet boende tartarer, som
träffats längst nordost i Asien». Kurländaren och kornetten av
Gyllen-stiernas dragoner J. Christ. Schnitscher gick även i rysk tjänst och
avancerade till överstelöjtnant. Den ryske guvernören Gagarin, som hyste stort
intresse för de svenska officerarnas olika färdigheter, skickade 1715
Schit-scher med några kinesiska legater som konvoj genom kalmuckernas land.
Från denna resa har Schnitscher författat en alldeles förträfflig beskrivning
över detta mongoliska folks seder och bruk. Den utgavs i Stockholm först
1744 — författaren hade under tiden tröttnat på den ryska tjänsten och
under stora svårigheter lyckats rymma från Moskva 1722 — under titel
»Berättelse om Ajuckinska Calmuckiet, eller om Detta Folkets Ursprung,
Huru de kommit under Ryssarnes Lydno, Deras Gudar, Gudsdyrkan och
prester, Huru de skiftas uti 4 Ulusser eller Folkhopar, Deras Politique och
Philosophie, Med Flera deras Lefwernes sätt och seder så wid Bröllop som
Begrafningar». Boken är försedd med noter av den store kännaren av
Mongoliet, Renat (se nedan), och utgör ett allvarligt försök till en etnografisk
beskrivning. Ett avsnitt som behandlar mongolernas sätt att tillaga och
förtära mat och dryck, kan få gälla som typiskt för hans berättelse:
»Näppeligen kan något swinaktigare folk wara til i werlden, än detta,
de twätta aldrig sina matkäril, hwilka äro gjorde af trä, utan stryka bara
en gång med handen omkring dem, och slicka med tungan efteråt. De
nappa i alt hwad de äta med bara näfwen. De äro icke eller alt för snygga
eller renliga uti deras kokning, utan, sedan dyngan eller orenligheten är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
