Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bondeståndet höll, liksom de övriga stånden, styvt på sin »renhet».
Väljarkårens kärna skulle utgöras av krono- och skattebönder. Å ena sidan
strävade man att utestänga beroende, icke bofasta bönder, å den andra
ståndspersoner, som innehade krono- eller skattehemman och betalade skatt
för dessa. Verkan blev den, att allt större delar av landsbygdens befolkning
blevo utan rätt att deltaga i valen till riksdagarna. Dessa val förrättades
i regel häradsvis inför häradshövding och nämnd, och flera härad kunde
sammansätta sig om en fullmäktig för att spara på underhållspengarna;
indirekta val genom elektorer från socknarna blevo allt vanligare. Först vid
Frihetstidens sista riksdag fattade emellertid också bönderna beslut om
enhetlig valordning. Dennas bestämmelser vittna onekligen om den betydelse,
Frihetstiden har haft för den svenska allmogens politiska fostran.
I själva verket växte bondeståndet under Frihetstidens lopp alltmera
ur sitt omyndighetstillstånd, om det än under hela epoken förgäves kämpade
för att nå full likställighet med övriga stånd.
Jämte »ständernas rätt och frihet» hade 1719 års grundlagsstiftare
betonat »Kungl. maj:ts höghet» och »rådets myndighet». På så sätt ville de
göra gällande, att Sveriges författning i viss mån återförts till dess tillstånd
före enväldet. Bestämmelserna i valakten, regeringsformen och
konungaförsäkran visade dock tydligt nog, var maktens tyngdpunkt numera låg.
Och Frihetstidens första riksdag tog också i praktiken ledningen. Drottning
Ulrika Eleonora och hennes råd ryggade tillbaka för ansvaret, framför allt
sedan Arvid Horn efter en konflikt med drottningen avgått som
kanslipresident. Det blev riksdagens centrala organ, Sekreta utskottet — själv
organiserat som en riksdag i smått med deputationer och tillfälliga kommittéer —
som redan från början i själva verket kom att besluta i de riksviktiga
frågor, vilka pockade på avgörande.
Regentens makt var hårt kringskuren. Alla viktigare frågor skulle
avgöras i rådet, och där hade konungen vid omröstningarna endast två röster
och utslagsröst. Men konungadömets traditioner i landet voro likväl av
sådan art, att en kraftig personlighet på tronen vid epokens början torde
ha haft möjligheter att göra sig gällande. Fredrik I var dock ej rätte
mannen. Han saknade visserligen inte intelligens, han var frikostig och ägde
ett visst robust gemyt, som förskaffade honom vänner. Men hans
misslyckade försök på 1723 års riksdag att med böndernas hjälp utvidga de
kungliga rättigheterna och rykten om tvetydiga manipulationer med främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
