Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lantmarskalkstid ständigt öppet. En gammaldags konservativ man som han
var, hade han naturliga relationer till högadeln, den högre
ämbetsmannavärlden och det högre prästerskapet. Borgare och framför allt bönder
gillade hans hovsamhet och försiktiga utrikespolitik. Hans maktperiod blev
en lyckosam tid av återhämtning och stigande välstånd.
Men kritik saknades ingalunda, och med varje år växte oppositionen i
styrka. Grundvalen för Horns utrikespolitiska system, vänskapen med
västmakterna, sprack sönder, då Frankrike och England började gå skilda vägar
och motsättningen mellan dessa båda makter blev ett brännande problem
i den europeiska politiken. Horns regering kände närmast dragning till
England, men därmed stötte han representanterna för den unga aktiva
näringspolitiken för huvudet. England betraktades i dessa kretsar som det
stora hindret för uppblomstringen av nationell svensk industri och sjöfart.
Arvid Horns Sverige drev mot en kris. Det visade sig tydligt på urtima
riksdagen år 1734. Den redan förut proklamerade principen, att ett riksråd
inte borde väljas till lantmarskalk, slog nu igenom, och därmed var Horn
utestängd från denna betydelsefulla post. Och samtidigt bestämde man, att
bänkmansvalen skulle förrättas med slutna sedlar. Det var en seger för
lågadelns stora massa.
Anledningen till riksdagens sammankallande var det utrikespolitiska
läget. August den starke i Polen hade avlidit 1733, och det polska
tron-följdskriget hade utbrutit. Hans son August understöddes av Ryssland och
Österrike, medan Frankrike engagerat sig för Stanislaus Leszczynski, Karl
XIl:s forne skyddsling. England stod numera Ryssland nära. Men i Sverige
började de nationella lidelserna råka i svallning för Stanislaus’ sak och för
att med fransk hjälp söka återtaga de till Ryssland förlorade provinserna.
Frankrike erbjöd vid riksdagen förlmnd och subsidier. Horn ställde sig dock
försiktigt avvaktande. Då närmade sig franske ambassadören resolut
oppositionen: grunden till Hattpartiet lades. I det nya partiet samlade sig rester
av den sprängda holsteinska gruppen med Carl Gyllenborg och Daniel Niklas
von Höpken i spetsen, vidare krigsivrarna, näringspatrioterna, ungdomen.
Sekreta utskottet, en gång Horns villiga redskap, gav ett klart uttryck
för det ändrade läget, då det förklarade, att Frankrikes vänskap och
Rysslands förnedring borde bli ledstjärnorna för Sveriges utrikespolitik.
Visserligen modifierade utskottet ett par veckor senare sina anvisningar och
manade till försiktighet under de vanskliga konjunkturerna, men Horns och
hans regerings auktoritet hade i själva verket blivit betänkligt skakad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
