Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framstå allt skarpare. Ständerna ville inte veta av de ringaste
inskränkningar i sin maktfullkomlighet. Tessin hade en gång i tiden sökt bromsa.
Bland annat hade han vid ett tillfälle under 1734 års riksdag utbrustit: »Låt
oss ej taga’t på den foten, att vi äro maktägande ständer; vi äro lagbundne
ständer, och vår lag böre vi vara öme om». Dock, utvecklingen hade
gått i motsatt riktning. Ständerna ingrepo oupphörligt både i den
verkställande och den dömande makten. Och på 1752 års riksdag förklarade en
av Hattarnas främste teoretiker, biskop J. Browallius: »Den idén, att
ständerna kunna fela, är emot rikets fundamentallag». Visserligen förfäktade
hovpartiet den konstitutionella läran, att konungen borde äga självständig
myndighet och att friheten bäst skyddades genom jämvikt mellan konung
och ständer: »Friheten hade ej en utan tvenne fiender att befara, nämligen
envälde och självsvåld; rådets myndighet och ständernas rätt borde avhålla
det förra, och emot självsvåldet borde konungens höghet bliva en fast
och säker förmur». Men hovpartiet krossades, och folksuveräniteten
fastslogs med eftertryck. Riksdagarna slogo alla detaljer av styrelsen under
sig, de upphävde utnämningar, som gjordes av Kungl. maj:t, ja, de
mot-togo direkta tjänsteansökningar och avgjorde dem. Vidare ändrade de
domar. Till på köpet kunde den ena riksdagen förändra den föregåendes
beslut i dylika fall.
En verklig kräftskada i det offentliga livet var det rådande mutsystemet,
som sammanhängde med partiväsendet. Utländska makter besoldade i
allt större omfattning valkampanjerna och ingrepo med penningar vid
viktiga avgöranden på riksdagarna. »Svenskarna beräkna i allmänhet
inkomsten av en riksdag, såsom andra beräkna avkastningen av sin jord»,
rapporterade en gång franska sändebudet till sin regering. Det bör
emellertid betonas, att förhållandet inte saknade sina motstycken i andra
länder vid denna tid och att 1700-talet delvis såg på saken med andra ögon
än en senare tid. Men uppbygglig är företeelsen inte.
Det härskande partiet utnyttjade sin makt på det oblygaste till att
gynna sina anhängare. Gåvor utdelades, skulder efterskänktes, understöd
åt partivänners mer eller mindre bankruttmässiga företag, belöning med
ämbeten och pensioner hörde till ordningen för dagen.
Hattarnas period blev också ämbetsmannaväldets gyllene tid.
Ständerna antogo 1756 för att hindra godtycke från konungens och rådets sida
det s. k. tjänstebetänkandet, som gjorde tjänsteåldern till ledande
befordringsprincip. Skickligheten och förtjänsten fingo sitta emellan, och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
