Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delar av lagen, sin betydelse som läro- och handböcker in i det följande
århundradet. I grundliga och skarpsinniga verk framlade han ett
självständigt, helt svenskt rättssystem. Han har därför också blivit ansedd som
vårt lands främste juridiske systematiker.
1734 års lag var utpräglat traditionsbunden. Jämförd med samtida lagar
i andra länder utmärkte den sig nog i många fall för en viss humanitet.
Men den bar sin prägel av att hava tillkommit i början av Frihetstiden,
innan de mäktiga reformtankarna, som utmärkte upplysningen och som
under tidevarvet alltmer gjorde sig gällande, hunnit genomsyra den
allmänna uppfattningen. Man ansåg i allmänhet, att straffet i
överensstämmelse med den mosaiska lagens bud om »öga för öga och tand för tand»
huvudsakligen borde vara till för att öva vedergällning mot den brottslige.
Dessutom gjorde sig den meningen gällande, att straffen skulle verka
avskräckande. Den åsikten, som hade framtiden för sig, att straffet helst
borde lända brottslingen till förbättring, tog man däremot föga hänsyn till.
Den, som på riksdagen främst förde humanitetens talan, var den lärde
häradshövdingen Petter Abrahamsson, men hans invändningar mottogos ej
sällan med direkt ogillande.
I enlighet härmed blevo straffen efter Svea rikes lag ofta mycket stränga.
Dödsstraff stadgades ej endast för mord utan också exempelvis för fjärde
resan stöld och för gudsförnekelse. Spöslitning blev ett vanligt kroppsstraff,
och gatlopp bibehölls vid krigsmakten. Fängelse på vatten och bröd var
också ett fruktat straff. Hur fjärran lagens åskådning ofta nog står från
vår tids, märker man t. ex., när man slår upp lagen och finner, att
(£?$Bat fom Drufar trulbom , ocf) fMar annan til
**8) tropp eller egenbom, oety marber meb fulla
ffifil tpcrtil munnen; mifle lifmet. går något bbb
tl>et of; tåffalman (tcglaé, oel) tona fwléfwggali,
oel) i bål c bråiinné- ijafmcr man låtit trulfarl tipet
fiiöra, eller fpulpit til, at tben gieniing fuUEonma;
mare lag famma.
Facsimil ur originalupplagan (1736) av 173A års lag — ur 2:a kap. Missgärningsbalken,
som också stadgar strafj — i värsta fali fängelse vid vatten och bröd — för den, som
rådfrågar signare och spåkvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
