Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sollentuna i Uppland är en av de kyrkor, som under 1700-talets första hälft restaurerades
under ledning av Carl Hårleman; tornhuvarna med sina lanterniner äro typiska verk av
denne konstnär.
sanningen» var liktydig med de ortodoxa dogmerna. Lärans renhet och
lagarnas efterlevnad krävdes obevekligt av både präster och lekmän. Den
svenska kyrkoledningen sökte framför allt bevara »enhet i religionen» och
begagnade sig i detta syfte av en synnerligen sträng religionslagstiftning.
I stort sett fordrade man fullständig enhet i det religiösa tänkandet.
Ville man vara en god svensk medborgare, så måste man bekänna sig till
den evangelisk-lutherska tron, sådan denna utgestaltats inom den svenska
kyrkan. Emellertid bör man lägga märke till, att detta trostvång icke kändes
som ett personligt tryck. Kyrka och stat hade nämligen i Sverige ingått så
intim förening, att rättrogenhet och medborgerlig lydnad blivit så gott som
en och samma sak.
På detta sätt skapades under den ortodoxa kyrkoledningens skydd en
traditionsbestämd, lagiskt inramad fromhet, som alltför lätt sjönk ner till
yttre vanehandlingar utan direkt personlig påverkan. Visserligen hade
högresta kyrkofurstar nedlagt ett storartat arbete på folkets fostran genom
religiös undervisning och sträng kyrkotukt. Det krävdes — för att tala med
Haquin Spegel — »tvenne stycken till en sann kristendom, nämligen rätt
tro och ostraffeliga leva».
Men trots detta blev nog kristendomslivet ute bland folkets breda lager,
både i stad och på land, mera en borgerlig plikt än en personligt grundad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
