Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bortser från att den allmänna politiska friheten gav de religiösa
frihetssträvandena luft under vingarna — var emellertid, att rörelsen nu erhöll
åtskilliga energiska förespråkare bland huvudstadens prästerskap. Främst stod
nog den ovan redan omtalade Herman Schröder. Utan att taga öppet parti
för den pietistiska rörelsen förstod han skickligt att skydda och gynna denna.
Den mest berömde pietistprästen var dock den av alla vördade Eric
Tolstadius. Kring hans predikstol i Skeppsholmskyrkan —- en liten
oansenlig träkyrka, som låg strax bakom den plats, där nu Nationalmuseum
befinner sig — trängdes hög och låg från olika trakter i hela Sverige. Carl
Gustaf Tessin har målande tecknat hans bild under ålderns dagar:
»Guds kärlek lyste ur hans glada ögon: talte sällan om Gud utan att
fälla glädjetårar; vänlig emot alla, givmild emot de fattiga, hans och deras
bröd var gemensamt; nitisk om Herrans lära, vältalig, skarp, uppbygglig
i sin predikstol, oförliknelig i sitt leverne.»
Inför en sådan karakteristik förstår man, att legenden tog hand om
honom och skapade en idealgestalt, som även utrustades med övernaturliga
krafter. Det kan nog sägas, att Tolstadius intog en så central ställning
inom den svenska pietismen, att han med rätta blivit kallad för Sveriges
Francke.
Huru det gick till vid de pietistiska konventiklarna under denna tid,
kan man se av ett ögonvittnes berättelse, som finns bevarad. Det är ingen
mindre än biskop Jesper Svedberg, som i sin ännu otryckta
»Levernesbe-skrivning» skildrat en dylik sammankomst under riksdagen 1723.
Svedberg hade länge önskat att se pietisteriet på nära håll, och när han därför
en söndag blev hembjuden till en av de ledande pietisterna, beslöt han sig
för att gå dit. Han skildrar besöket på följande sätt:
»Jag kommer dit. Bliver måtteligen spisad. Allt gudeligt och vackert
taltes och tillgick vid bordet. När aftonsången var ändader och folken
voro hemkommen ur kyrkan, går värden med husfolket och några
främmande in i sin kammare. Jag följer med. Där voro ock några officerare
nyss hemkomne utur ryska fångenskapet. Camareraren [därmed åsyftas
värden på stället, kamrer Elias Wolker, vilken var en av pietismens främsta
målsmän i huvudstaden] begynte först med en gudelig psalm, den vi alle
sjöngo. Sedan faller han, och vi med honom, på knä. Han beder med
stor andakt en vacker bön, den han ex tempore utur huvudet las utan att
betjäna sig av något papper eller bok. När vi hade rest oss upp, kallar han
in den ena efter den andra av sitt husfolk fram och frågar var och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
