Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En av orsakerna till den iver, varmed de nija lärorna
omfattades, och den lidelse, varmed de olika
riktningarnas målsmän bekämpade varandra, är utan tvivel att
söka i tidens allmänna oro, de täta politiska
regimskiftena, konjunkturernas snabba växlingar, ovissheten
inför morgondagen, den stigande sociala nöden, det
växande proletariatet i Frihetstidens Sverige. Gripande
sociala dokument i bild från 1700-talets senare hälft
finner man många i den märkliga samling
handteckningar av Elias Martin, som nu förvaras på
Nationalmuseum. Åtskilliga av dem (jfr bilderna i kap.
»Medaljens frånsida» i detta band) har konstnären själv
kommenterat på ett mycket uttrycksfullt sätt. Så läser man
under den här återgivna bilden av en frysande
Stock-holmsgumma några ord, i vilka det måhända ryms lika
mycken äkta religiös känsla som i en lång predikan av
Tolstadius eller Zinzendorf: »Jesus det är sd kalt —
hon vrider sina händer, mager, blek och blå — du store
Gud’ — är det en lycka att vara människa eller ej?»
Det är knappast att
förundra sig över, att
herrnhutismens
förvillelser framkallade en mängd
skarpa stridsskrifter från
ortodoxt kyrkligt håll och
att myndigheterna
ingre-po med förbud mot
rörelsen i dess helhet. Redan
1751 utkom en
förordning, som påbjöd
vaksamhet »så emot alla
insmygande svärmerier och
kätterier i gemen som
ovannämnda herrnhutiska
sekts villosatser i
synnerhet». Det såg ut som om
herrnhutismens öde skulle
vara beseglat i Sverige
liksom en gång tidigare den
äldre pietismens.
Att så ej skedde
berodde på en omständighet,
som redan förut i denna
skildring blivit påpekad
men som förtjänar att än
en gång understrykas.
Stilla och obemärkt, med den
långsamt men säkert
verkande surdegens kraft
genomsyrade herrnhutismen
tack vare hängivna präster
och nitiska
diaspora-arbe-tare vidsträckta trakter av
vårt land såväl under Frihetstidens sista årtionden som framför allt under
det gustavianska skedet.
I Norrland vann den på ännu delvis outforskade vägar stort insteg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
