Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev Klingenstierna den förste innehavaren av den nyinrättade
professuren i fysik. Han ägnade sig med förkärlek åt undersökningar av
ljusets brytningar, för vilkas invecklade natur här icke kan redogöras.
Nämnas bör emellertid, att det var genom Klingenstiernas och Celsius’
verksamhet, som Newtons gravitationsteori helt slog igenom i Sverige,
efter mer än 50 år. Hur högt Linné värdesatte Klingenstierna, framgår
av hans uttalande vid dödsfallet: »Han hade en makalöst stadig hand.
Stjärnorna skynda sig till nedergången, den ena efter den andra, jag är
nu mot horisonten».
KEMIEN. BERGMAN OCH SCHEELE.
Inom kemien möta tvenne namn av världsrykte: Bergmans och Scheeles.
Torhern Olof Bergman behandlade i sin första avhandling igeln. Han
berättar härom själv, att han vid en undersökning av den s. k. Coccus
aquaticus funnit denna vara en igels ägg, som likväl vid utkläckningen
giver 10—12 ungar. När han säkert förvissat sig härom och med egna ögon
sett igeln värpa, omtalade han delta för Linné, som till en början svor på
att det icke var sant. Men då Bergman visat honom allt, bad Linné honom
skriva ned iakttagelsen och sända det till Vetenskapsakademien. »Han skrev
dock förut därpå vidi et ohstupui (jag har sett det till min häpnad) och
satte sitt namn under.»
1758 blev Bergman docent i fysik, senare adjunkt i matematik, men
han ägnade sig samtidigt även åt botanik, zoologi och fysik; bl. a.
offentliggjorde Bergman flera avhandlingar i elektricitetslära. Hans första större
arbete, »Physisk beskrilning öfver jordklotet», som översatts till flera språk,
motsvarar vad man med modernt språkbruk menar med fysisk geografi och
har blivit betraktat som grundläggande. Som lärare var Bergman oerhört
verksam; han hade tidvis lärjungar till ett antal, som erinrar om de linnéska
lärjungeskarorna. Till professor i kemi efter Wallerius utnämndes Bergman
— trots starkt motstånd, bl. a. från Linnés sida —- på kronprins Gustavs
inrådan, och denna händelse kan betraktas som en av de märkligaste i vår
lärdomshistoria. Bergman hade vid denna tid icke skrivit någonting i kemi
utom en mindre disputation. Som professor införde han laborationer och
satte upp en modellkammare, i vilken man kunde »genom en timmes
muntlig undervisning få ett redigare begrepp om hela processen än på stället
kan vinnas på flera veckor...» »Alla lärosatser i denna vetenskap böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
