Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ville de allra fiesta, så blev frågan helt enkelt den: var skulle den
stigande folkmängden finna sin försörjning? Under 1700-talet liksom under
nära nog alla andra tidrymder ha människorna haft försörjningsproblemet
som ett av de mest grundläggande och ofrånkomliga, och det tedde sig på
visst sätt mer brännande sedan man fått en förut okänd folkökning.
SVERIGES BEFOLKNING.
Det svenska samhälle som hade att bereda folket dess försörjning bar
en prägel som särskilt väl kan studeras omkring halvsekelskiftet. Lägger
man till grund ungefär den indelning som tidens egna människor använde,
visar det sig först att adel, präster och s. k. ofrälse ståndspersoner jämte
familj och tjänstepersonal utgjorde drygt 5 °/o av befolkningen. Inom denna
grupp framträdde under Frihetstiden en viktig förskjutning, som var
karakteristisk för det gamla ståndssamhällets påbörjade upplösning, nämligen
»ståndspersonernas» starka tillväxt i förhållande till de gamla högre
stånden; frånsett tjänstepersonalen svarade mot V2 °/o för adeln och 4/5 °/o för
präster och lärare ej mindre än 1,7 °/o, mer än båda de förra tillsammans,
för ståndspersonerna.
Sverige hade alltså redan fått en ganska talrik överklass utanför de
gamla ståndens ram. Om man emellertid går vidare i statistiken, så
framträder en relativt taget mycket hög siffra för soldater och — i mindre grad
— statens övriga lägre tjänare, tillsammans ungefär 9 °/o. Näringsutövare
i städerna av alla andra slag — alllid tillsammans med familjer och tjänare
—• utgjorde däremot en enligt moderna begrepp anspråkslös andel av det
hela, endast knappt 7 %>. Följaktligen återstod, som den allt överskuggande
andelen av svenska folket, den rena enkla lantbefolkningen, under alla
förhållanden betydligt mer än 3A av det hela. Hur stor del därav som ägnade
sig åt jordbruk är svårare att säga, men att det var minst 70 % av det
hela är givet, och om man tillägger de »ståndspersoner» och andra som
tillhörde jordbruket, så blir denna närings andel i det hela sannolikt ensam
något i närheten av 3Ai. Det svenska samhällets gamla jordbrukskaraktär
hade alltså ännu under Frihetstiden förblivit sig tämligen lik och skulle för
övrigt icke komma att ändras i sin grund på ytterligare ett århundrade.
Denna karaktär var långt mer utpräglad i Sverige — med dess tynande
och frånsett Stockholm helt obetydliga städer — än t. ex. i Mellan-Europa,
där städernas tillväxt gick långt tillbaka i tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
