Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Avesta kopparverk 1723. En av hamrarna med vattenhjul i drift. Smeden håller
en redan delvis uthamrad kopparsmälta på stödet. — Tuschlavering 1723 av bergsrådet
A. von Swab. Kungliga biblioteket.
samtidigt med ett starkt stigande järnbehov i världen. Medan allt detta
utan tvivel var en god affär, sett ur brukspatronernas synpunkt, och kan
tänkas ha varit det t. o. m. ur landets synpunkt, så är det å andra sidan
givet att man därigenom avskar järnhanteringen från att i någon väsentlig
grad bereda sysselsättning åt den växande befolkningen. Visserligen tyda
våra siffror på att bruksbefolkningen trots allt växte, men någon väsentlig
förmåga att vidga utkomstmöjligheterna för befolkningens stora massa
visade i alla händelser icke landets ojämförligt mest blomstrande näring.
I själva verket var bruksbefolkningen både i början och i slutet av
1700-talet en så liten del av det hela, att resultaten också under andra
förhållanden skulle ha blivit måttliga. Omkring 1760 utgjorde bergshanteringens
befolkning i vidsträckt mening sålunda icke mer än ungefär 3 %> av landets
totalbefolkning, föga mer än t. ex. lanthantverkarna.
Efter Napoleonskrigens slut kom också slutet för den svenska
järnhanteringens maktfullkomlighet. Orsaken var på förhand given: möjligheten
att använda fossilt bränsle, koks och stenkol, i stället för skogsbränslet,
träkol. Engelsmännen hade varit sysselsatta med lösningen av detta
problem både länge och väl, och man följde i Sverige deras förehavanden med
uppmärksamhet, fastän hela utvägen föreföll så främmande för svenska
tankebanor på området, att oron var betydligt mindre än man skulle ha
väntat. Så t. ex. skrev en ung svensk iakttagare, sedermera
kommerskollegiets president Edvard Carleson, år 1727 från England på följande
sätt: »Vad järnverken här i England vidkommer, så är här ansenligen många
minor [d. v. s. gruvor] och järnberg, men kunna för brist på skog och kol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
