- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
166

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arbetare. Men övergår man till yrkesstatistiken, så visar den för år 17(50
en sammanlagd manufakturbefolkning i landet, väl att märka inberäknat
familjerna, på endast 14,000, tydligen därför att så stor del av
manufakturarbetarna utövade sin verksamhet som ren bisysselsättning. Hela den
apparat som manufakturpolitiken satte i gång gav därför icke mer än 7/io %
av befolkningen dess huvudsakliga levebröd, ungefär lika mycket som
handelsbefolkningen och sjömansbefolkningen i städerna, var för sig, men
endast Vs av det antal, som livnärde sig i egenskap av stadshantverkare,
och föga över av hantverkarnas antal.

Vid sidan av de egentliga manufakturerna, vilkas centrala del nästan
alltid låg i städerna, tillkom också en stor apparat för hemspinning av
kamull och bomull, två jämförelsevis nya och ovanliga textila råvaror,
ävensom linne, på själva landsbygden. Staten utlämnade spinnrockar och
hasplar, belönade de flitiga med premier eller skattefrihet, och det blev
småningom ett betydligt — i de nyss meddelade talen icke ingående —
antal spinnerskor som på det sättet kunde sättas i arbete, så t. ex. år 1772
icke mindre än uppemot 6,700. Men den mängd garn som blev spunnen
var ytterst obetydlig, och en beräkning visar att inkomsten icke kan ha
läckt mer än en ringa bråkdel av spinnerskornas försörjning, i det att
arbetet per spinnerska i genomsnitt icke inbragte mer än sju å åtta daler
silvermynt om året. Främst levererades garnet till fabrikörerna i städerna,
d. v. s. verksamheten drevs, efter tidens uttryckssätt, med deras »förlag»;
men i andra fall förekom garnförsäljning på platsen.

Jonas Alströmer, flitigt understödd av sina politiska meningsfränder
bland hattarna och sina beundrare över huvud taget, lyckades med ovanlig
reklamskicklighet inge både samtid och eftervärld föreställningen att
manufakturernas uppkomst tillhörde Frihetstiden och direkt eller indirekt voro
resultatet av hans ansträngningar. Intet misstag kan ha varit större.
Manufakturerna grundlädes redan under 1600-talet, kanske framför allt genom
privilegier och importförbud på Karl XI :s tid, och fingo då fast fot särskilt

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Yllevävningen sysselsatte ungefär hälften av vårt
lands manufakturarbetare — mera sällan rörde det sig cm en vardagsvara så vacker
som det blommiga yllcmönstret pä vår plansch; det är vävt vid 1700-talets mitt hos
fabrikören Rdbsam och bevarat som tiUverkningsprov i Riksarkivet. Därifrån
härstammar också det samtida randiga provet på landets ännu mycket obetydliga
bomullstill-verkning; det är tillkommet pä kamrer Kiersteins fabrik i Stockholm och kostade pä sin
tid 4 ,/i skilling alnen. — Original i Riksarkivet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 02:31:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free