Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen bomullsindustrien, så är det visserligen obestridligt att den
intresserade 1700-talets manufakturvänner i hög grad och att både spinning
och vävnad på dess område förekommo. Men före de omvälvande
förändringar som började med spinnmaskinernas tillkomst på 1760-talet i
England var det särskilt i Sverige omöjligt att framställa rena
bomulls-vävnader; och ansträngningarna fingo därför mycket små följder, innan
det första mekaniska bomullsspinneriet kom till stånd i Sverige, strax före
sekelskiftet 1800. Sedan dröjde det första mekaniska bomullsväveriet
ytterligare ett tredjedels århundrade; och det enda samband nyskapelsen vid
Rydboholm 1884 ägde med äldre svensk textilfabrikation gällde den
urgamla hemslöjden i Älvsborgs län, manufakturernas hatade och föraktade
konkurrent.
HANTVERK.
Alltför lätt glömmer man för frihetstidspolitikens skötebarn de mycket
större och mycket djupare förankrade äldre ekonomiska företeelserna. Bland
dessa var hantverket en av de viktigaste. Det har redan antytts att
hantverket svarade för något sådant som 4 V2 % av landets folkmängd omkring
halvsekelskiftet, medan manufakturerna icke företrädde mer än V10 %.
Hantverkets karaktär förblev sig uppenbarligen i allt väsentligt lik, med
ett mycket litet antal biträden för varje mästare eller verkstad. I själva
verket är det svårt att överdriva obetydligheten av de särskilda
hantverksmästarnas rörelse i de mindre städerna. I flertalet yrken hade varje
mästare nämligen där mindre än en medhjälpare vardera, d. v. s. som regel
icke både gesäll och lärling utan i gynnsamma fall endera. I de större
städerna förhöll det sig naturligtvis annorlunda, men icke heller i en stad
som Göteborg hade hantverksmästarna i genomsnitt mer än två
medhjälpare, kanske en gesäll och en lärling; Stockholms siffror lågo utan tvivel
högre, fastän de ej nu äro uträknade. När man tänker på att de största
manufakturanläggningarna sysselsatte 1,200 å 1,500 personer vardera,
hemarbetarna inräknade, och däribland i alla händelser ett halft eller helt dussin
mästare, så blir ju skillnaden enorm; manufakturernas mästare och gesäller
voro heltidsarbetare inom anläggningarna. Man har alltså här en slående
motsats mellan å ena sidan den stora mängden mycket små och därför
sammanlagt viktiga företag och å andra sidan ett fåtal stora, som vägde
mycket lättare på grund av sitt obetydliga antal — i detta fall också genom
sin rotlöshet. Stadshantverkarna började under 1700-talets lopp mer allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
