- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 6. Frihetstidens kultur /
174

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bland bönderna en större eller mindre utveckling av särskilda binäringar
lör avsalu.

Denna företeelse var så utbredd, att ganska la svenska landskap under
1700-talet saknade hemslöjdsprodukter till avsalu. 1 en utsträckning som
snarast är överraskande finner man mängder av varor framställda ur järn
eller trä i landskap efter landskap, också i sådana som icke själva hade
någon vidare riklig tillgång på råvaran, medan framställning av skodon
och andra läderprodukter också förekom, fastän mindre spridd. Kanske
ännu vänligare än trä- och järnslöjden var tillverkningen av textilprodukter
av både ull och lin, småningom också av andra råvaror.
Snickeriprodukterna t. ex. sträckte sig från stora föremål, sådana som möbler, vagnar
och slädar, till korgmakeriarbeten och askar; järnvarorna utgjordes håde
av klensmedernas och av grovsmedernas alster, spik, söm, hästskor och
ståltråd lika väl som hjulringar och redskap. De landskap där hemslöjden
ansågs mest utbredd voro Östergötland, de västsvenska landskapen
Västergötland (Älvsborgs län) och Halland samt ett sammanhängande område,
bestående av Hälsingland, Västernorrland och Dalarna.

Det var dessa hemslöjdsalster som främst avsattes hos bönderna,
särskilt i fråga om textilvaror över hela landet. Denna s. k. gårdfarihandels
bärare voro framför allt västgötarna eller boråsarna, kringresande köpmän
från de s. k. sju häraderna i Älvsborgs län, med varor också från andra
håll än deras egen hemtrakt; i själva verket finner man dem även resa
omkring och göra uppköp i andra landskap. T. o. m. till städerna sträckte
sig denna avsättning, och t. ex. över Göteborg blevo hemslöjdsmöbler från
Halland rent av föremål för export. Att döma av vissa uttalanden från
bergslagen och över huvud taget mellersta Sverige tog hemslöjden ett starkt
uppsving under 1700-talet, förmodligen därför att avspärrningen mot
importvarorna gjorde hemslöjdsartiklarna mer begärliga än förut, i det att
de föredrogos framför det enda alternativet, de inhemska varorna.

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den bultre och närige västgötaknallen pd vår bild,
som med sina brokiga hemslöjdsalster frestar den unga flickan — kanske en piga — och
troligen inom kort bgter till sig en del av hennes sparslantar mot några alnar band,
tillhör inte den typ, om vilken Hufvedsson Dahl (jfr nästa bild) förtäljer bl. a. följande:
»[för] att bringa enfaldigt folk i gott lynne och givmildhet, snackar han fritt: han kan
berätta skepp vara komna från Indialand, och att han i sanning förnummit, vad för ett
härligt land där är: att skyarna kasta där ifrän sig socker såsom snö hos oss; att där äro
harar så stora som vargar hos oss . . .» Denne representant för 1700-talets
gdrdfarihand-larekår låter tydligen varorna tala för sig själva (band, svarvade tallrikar av bok,
svarv-askar, slevar o. s. v.). — Oljemålning av Per Hillesträm 1773. Nationalmuseum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 02:31:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/6/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free