Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan klappade på portarna. Hur det kunde inträffa att just
Frihetstiden skulle komma att genomföra systemet mest fullständigt är icke
alldeles lätt att säga. Sammanhanget visar att merkantilismen icke, så som
det länge troddes, stod i något nödvändigt samband med den enväldiga
furstemakten; men å andra sidan stod den snarast i ännu mindre nödvändigt
samband med ett ständervälde sådant som Frihetstidens. Det är emellertid
möjligt att den enastående häftigheten i den offentliga diskussionen under
Frihetstiden i sig själv var ägnad att driva fram ytterliglietsståndpunkter
och att partimotsatserna samtidigt frestade hattarna att till det yttersta
genomföra en politik som de hade fått äran av och som säkerligen flertalet
av den tidens människor ansåg företräda en livsviktig princip. På det sättet
kom hela systemet med importförbud och inhemska premier till stånd,
riksbanken blev knappast annat än en stor allmoseutdelare åt
manufakturerna, och ingripandet mot folkets konsumtionsvanor sträckte sig allt längre.
Liksom överallt var merkantilismen hos oss inriktad på att förkovra
stadsnäringarna samt därigenom direkt eller indirekt att hålla näringslivets
andra sidor tillbaka. I ett land där städernas roll var så ovanligt begränsad
som i Sverige måste en sådan politik komma att verka på annat sätt än i
länder med gammal och utbredd stadskultur; den kom hos oss att lägga
tyngdpunkten på de minst livskraftiga sidorna av det ekonomiska livet och
att mer eller mindre gå ut över icke blott den allt dominerande näringen,
jordbruket, utan också den enda starka och djupt rotade industrien,
järnhanteringen. Bergshanteringens inflytelserika språkrör, brukspatronerna,
befunno sig därför aldrig i full samstämmighet med de vedertagna
mer-kantilistiska åtgärderna, särskilt icke med den förmånsställning som gavs
åt den inhemska sjöfarten och stadsköpmännen, i förhållande till utländska
fartyg och »främmande expediter», d. v. s. utländska uppköpare, därför
att bägge dessa åtgärder fördyrade och försvårade järnets avsättning. Men
bruksin tressets motstånd bar ganska litet frukt, i synnerhet då det åtnjöt
fördelarna av en monopolställning som staten själv hade gjort mycket för
att skydda och stärka.
Samtidigt med att den svenska merkantilismen i vissa hänseenden var
mycket böjd att löpa linan ut, så kunde den lika litet som dess utländska
motsvarigheter frigöra sig från strävanden och inrättningar som i
verkligheten voro den väsensfrämmande och som den hade övertagit från en äldre
tids åskådningar och samhälle. Dit hörde t. ex. skråväsendet, en typiskt
medeltida institution, som i princip med växlande eftertryck utdömdes av
Sv. folket genom tiderna VI. — 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
