Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men låt oss kasta en blick på Svenska Ostindiska Compagniet, som
utan tvivel är ett av de märkligaste företagen i den svenska handelns
historia.
Vid det stora nordiska krigets slut efter Karl XII:s död befann sig det
svenska näringslivet i ett djupt förfall. En av regeringens första åtgärder
hade visserligen varit att släppa efter på de många krigstidsförordningar,
som hade lagt hinder i vägen för handelsutbytet med främmande länder.
Men här hemma saknade man en duglig handelsflotta. Det blev i
huvudsak främmande nationers fartyg, som förde hit utländskt kram av
varjehanda slag och återutförde landets produkter av koppar, järn, trä o. dyl.
I och för sig var det betänkligt att byta dessa »redbara» varor mot
flärd-fullare och lättare gods. Betänkligast var dock, att detta varuutbyte skedde
på utländska kölar. För att upphjälpa den svenska seglationen, utan vilken
ingen stabilisering i kommersen kunde ske, utfärdade därför regeringen
1724 det s. k. Produktplakatet. Detta innebar förbud för de främmande
nationerna att på egna fartyg införa andra varor än sådana, som »föllo och
tillverkades» inom respektive länder. Härmed hade man givit landets
seg-lation ett gott handtag. Nya utsikter öppnade sig för handeln, och de
företagsamma började att rikta blickarna ut över världen. Den äldre
Frihetstidens försiktiga politik, som gick ut på att genom ett långsamt
återuppbyggande i det inre söka få till stånd en handelsbalans, efterträddes av
en livligare inställning till detta problem. Man sökte efter utvägar att i
ett slag öka nationalrikedomen. Europas stora handelsnationer hade sedan
länge funnit ett medel härtill i utnyttjandet av de nya världsdelarnas
outtömliga skatter av ädla och dyrbara produkter. Även för Sveriges del
började dessa att hägra.
Sedan portugiserna visat, att man kunde segla runt Goda Hoppsudden,
och redan på 1500-talet begynt en lönande handel på Ostindien och Kina,
följde snart holländare, engelsmän, fransmän och danskar exemplet.
Privilegierade ostindiska kompanier uppstodo. Redan på Gustav Adolfs tid hade
i vårt land det s. k. Generalhandelskompaniet fått ensamrätt att driva handel
på »landskapen Africa, Asia, America och Magellanica». Det stora kriget
lade dock hinder i vägen. Tanken fördes likväl fram gång efter annan
under det följande århundradet. Piraterna på Madagaskar erbjödo så Karl
XII skepp och pengar för handel på Ostindien, om han blott ville taga dem
i sitt beskydd. Av allt detta blev emellertid ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
